..and still slicing meat. Kom på att ja behöver mer hundgodis då vi ska iväg o träna imo oxå. Prövar torka griskött nu. Levern börja av nån orsak "svettas" efter torkningen, o d e int så roligt när man blir helt svart o kliddi om händerna varje gång man ska belöna doggen . Undrar vafför den gjorde d egentligen, månne ja int torka tillräckligt länge eller? Å andra sidan, när ja tog den ur ugnen va den hur torr o fin som helst. Kanske ja satt lock på burken för fort? Int vet ja, men för länge vill ja int torka den heller, då blir godiset för hårt. Får väl se. Hjärtat ble åtm superbra, o doggen diggar  

Grisköttet verkar oxå bli fina fasta bitar, lätta att belöna me o int så klottigt. Mycke hälsosammare oxå än alla färdiga hundgodis som bara innehåller mjöl o skit. D här hör ju nog egentligen hemma på Titskis egna blogg, men när ja nu bara int hinner hålla på me båda, tyvärr.

Nog om d. Ja sku egentligen blogga om KÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄRLEK. Ti dom här:

o den här:

Jag tvinnar på om all den här kärleken men va ska ja annars göra me den? ungarna får ju nervsläpp me mindre som ja pysslar o passar o håller på. Därför kära läsare får ni er beskärda del av all denna kääääärlek som huserar här.

Vi hadde rådgivning ida, försenad 1,5-års kontroll. D gick fint. Pontus va glad o solig, tills dom skulle höra på hans hjärtslag. D gillades inte alls. Han ble grannröd i nyllet, gapet öppna tvärt o tårarna bara börja spruta fram. Efter d lita han varken på dr eller Barbara (rådgivartanten). Han tog faktiskt int emot en enda leksak dom försökte erbjuda . 

Ja titta just i Manolis babybok o d visade sig att han va längre än Pontus i den här åldern! Tänk, jag som hade fått för mig att Pontus e en sån bjässe på alla sätt o vis. Dom sa nog oxå på rådgivningen ida att han motsvarar en 2,5-åring. Men tydligen va Manolis oxå ovanligt stor, man glömmer ju hur d va. Anyway, Pontus e nu vid 1,5-års ålder 87,1cm lång, medan Manolis var 88,5cm, o ändå väger Pondusen nästan 1kg mer. Huvu e oxå större. Ja ja, kanske int så intressant för er allt d här...

Ponde orka hålla sig vaken tills vi hann hem, trots att d gick över hans päikkärit-tid. Han orka äta oxå, men sen va d sängen som gällde. Precis när ja hiva honom över kanten kände ja en inte så liten lukt.....men han va sååååå slut då, ögona bara föll fast, ja kund int riva opp d lilla live för blöjbyte o tvätt. Så där ligger han nu, sött snusande o intet ont anande om skitlukten som nu spritt sig över hela lägenheten. Intressant blandning me doften av torkande fläsk från köket....

I aaaaaaaaaaaaaaaaaaaalla fall. Jag gick in när d hadd vari tyst ett bra tag, tänkte han somnat, men där låg han helt stilla me ögona oppe. Han log stort när han såg mig o ja gick fram ti sängen. Där ble ja sen stående,  strök hans krulliga huvud medan ögonlockena ble allt tyngre o tyngre (på honom alltså inte mig). Den där känslan, den där sista blicken när han ser på mig före han somnar, d e någo magiskt me den. D e då jag saknar nån att älska honom me, nån som älskar honom som jag, på samma sätt. Manolis älskar honom massor d vet ja, men d e en annan kärlek, d e kärlek syskon imellan, int samma kärlek en förälder känner till sina barn. Kanske jag har fel? Anyway...

Nu ska ja gå o svänga på svinbitarna. Ikväll ska d tränas må ni tro. Hunden ska mutas me både lever, fläsk o hjärta. Imo bitti står d skogstur på schemat o på kvällen igen träning.

Ha en skööööööööööööööööööööööööööööööön helg alla!!!!

loppan

 

systern....

2 mars 2013 17:21

Hej vännen!
Hoppas du haft en fin dag med lyckad träning och nu får mysa hemma i värmen,kanske tända ljus,då snön vräker ner därute.
Jag har varit på hundpromenad med en bekant i morse och sedan fick jag hälsa på tre gulliga toy pudelvalpar..de var urgulliga och klättrade på mig och busade.6 veckor gamla var de små djuren.
Men till kärleken,som du pratade om...visst är den viktigt och säkert är kärleken till sina eget barn något unikt,något som ingen kan ta bort från en.
Du har nog lyckan att ha två helt underbara barn att älska och det ska du vara glad över men visst behöver vi även en annan sorts kärlek för att orka och må bra.
Hur viktig kärleken är märker man ibland först då man är nära att mista den eller mister den....
Hoppas vi ses nästa vecka lillsis!

 

loppan

3 mars 2013 13:29

Jag vet int, behöver alla verkligen den? Jag börjar mer o mer tro att alla helt enkelt e olika, behöver olika saker o blir lyckliga av olika saker. D finns så många olika sorts kärlek, o sätt att visa den på.

 

tanten

4 mars 2013 09:58

Du har rätt, det finns så många olika sorters kärlek och jag tror att man inte behöver ha dem alla för att vara lycklig! Men man får bara tacka och ta emot vad livet ger en.
"Päikkärit"????

 

Torrboll

4 mars 2013 10:03

Att torka kött är en urgammal konserveringsmetod, tänk bara på eskimåernas pemmikan. Förresten finns det ju torkat kött-snacks i butikerna numera, kanske hundar kunde gilla det? Strongt av dig att torka kött hemma! Kanske man kunde torka allt möjligt och bara behöva gå till butiken ett par gånger i månaden? Eller inte alls på vintern...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej här har ni mig igen. E totalslut efter 2 dagar av grubblande o hårslitning. Tito e betydligt piggare nu, vill leka hela tiden o smaskar glatt i sig allt jag sätter i skålen, hittills bara sej o spad o lite piimä men iaf. Jag kan inte fatta va som...

Äntligen e pajen i ugnen! Fick ett tips på grönkålspaj av min far, en glutenfri botten på kikärter o mandelmjöl, d måst ju testas . Receptet är från DN o ni kan hitta det HÄR.    I övrigt bara undrar jag, fast jag INTTTTE vill klaga, om d faktisk...

Pling pling på bloggen. En liten tid sen sist   Eeeeeeevigheter sen sist alltså, men jag hinner inte gå in på allt som har hänt. Egentligen, va ha hänt heller (ha haa) annat än att vi yrar på som bara vi kan. Snart e d Jul o vi förbereder oss me sj...

Sjukstugan här igen. Överallt ligger d sjuklingar. Lätt att tänka på byke o packas när än den ena rumpan ska putsas, än den andra halsen lindras. Stora ljusröda tabletter ska klämmas ner i doggens hals mårån o kväll, o hans rumpa ska putsas så ofta s...

Förlåt, d ha int hörts av mig på en tid igen. D blir allti så mycke allt möjligt dom sista veckorna före semestern, o nu närmar den ju sig verkligen me stormsteg. Stormar gör d iofs annars oxå.... men iaf, FEM dagar jobb kvar, fem ynkliga små fjutted...