Hej,
Ha några dar nu fundera på att sluta me bloggen, åtm för en tid, tills d värsta e över här. För d e d ju helt tydligt int. Alltför snabb va ja att jubla o lovprisa den där magiska 3-månaders gränsen. D va bra en vecka o nu har vi d dubbelt jobbigare än förut. Ja får int ut någo av o hålla på o klaga här, ingen får ut någo av d. O dom där 2 pigga glada inläggena i månaden kompenserar int för allt mitt katzenjammer. Så d e ingen idé helt enkelt.
Va ti Mylly igår me Mari. Tänkte ja äntligen sku få några julklappar köpta. Ha!!! Vafför ska ja ens inbilla mig såna saker? Attitydbarnet börja me att protestskita så fort vi kom in i shoppingcentre. Efter blöjbyte tänkte ja han sku lugna sig, kanske till o me tycka d va ROLIGT att åka omkring därinne o titta på alla o allting. Nej sini, han tänkte då int ha roligt! Han skrek, han skrek, han skrek o han skrek, ingen skillnad hur vi skuffa o gunga o knuffa o vagga o ja vet int va allt. Ti sist, när hans ögon va knallröda av gråt, skrikande o trötthet, o Mari täckte hans ansikte me ett täcke, ble han knäpptyst o somna. Hann sen hitta några klappar som sagt, före han vakna, förargad av vårt lilla trick, o skrek hela vägen hem. Andra barn brukar sova i bil va jag vet, men int mitt förstås...
Ida morse va d precis samma sak, han va så arg så arg så arg hela morgon. Ja orka int ens försöka gå i duschen som ja hadd tänkt, tvätta faktiskt int ens ansikte för ja ORKA int höra skrike. Han tystnar int heller i första tage om man försöker vänta ut honom, ja undrar faktiskt om han sku tystna överhuvudtaget, han bara arbetar opp sin ilska tills han varken ser elär hör. Så ut gick vi, fräscha o glada som små citroner, men hunden va väl glad iaf. D slog mig i nå skede, att kanske vårt begränsade farande oxå kan bero på hunden, ja menar ungen pressas ju i vagnen 2-3 ggr dagligen redan för att gå ut på hundlänk. Int kan man väl ha dom o BO i vagnen heller. Kanske han blir leidun? Å andra sidan tycker ja andra typ "lever" på stan o igång, ungen i vagnen bara o iväg, där ligger dom hur nöjda som helst. Fast ja kan ju ha fel, o ungar e ju onekligen olika oxå.
Ja ger iaf opp nu me försöken ti nån sorts socialt liv. D får vänta. Enda stunderna han e någorlunda nöjd, åtm imellanåt, e när d e lugn o ro, ingenting utöver d vanliga lixom, härhemma. Så här får vi väl sitta då....tills hans baby-teini-meininki lugnar sig. Vet int VA d e me honom nu, vafför e han aldrig nöjd? Ja borde sitta o underhålla honom precis hela tiden. Ändå ha han förr ganska nöjt sutti i sittern "själv" utan att genast börja gapa. Int tycker ja heller att ja varit för snabb me att ta opp honom när han gråter, nog ha han fått sitta o gapa, just för att undvika att han märker att man genast tar opp honom. Ätande vet ja int heller me, får han tiräckligt? annars sku d väl int komma över så mycke som d gör? Eller kan han få i sig tiräcklig mängd men int tiräckligt me näring? men då sku han väl int gå opp heller som han gör. O ja tycker ju nog att ja äter mångsidigt o tiräckligt. Ja veeet int, tur att vi har rådgivning nästa vecka. Kanske man kunde testa me lite fast mat småningom, om han sku bli nöjdare då? Vällingen ha ja tänkt skippa, ha läst att den egentligen e helt onödigt.
E lite trött på d här jä**a klagande faktiskt, måst ju va rent patetiskt att läsa. Å andra sidan e ja så slut så ja vänder taggarna utåt vid minsta lilla pik. Ingen kan veta va ja går igenom som int går igenom precis samma själv, o d gör ingen, åtm ingen ja känner.
D va d från denna lilla otacksamma muminmamma. Fyy för mig som int kan glädja mig över varje liten fis mina barn släpper, som int kan skratta o skoja bort varenda ett fanstyg som händer här.
Pussar, vi kanske hörs nångång!
Annars tackar ja för mig, stort tack ti trogna läsare för allt stöd o tröstande ord
D blir tyst här ett tag nu.
Loppan
Tanja
28 november 2011 17:28
Voj Lotta, jag lider med dig. Finns det ingen som kan avlasta dig emellanåt? Kanske skrikandet borde utredas? Tänk om det är något som är på tok? Välling lönar sig säkert att vänta med. Vissa tror att vår tös celiaki beror på att hon fick sädesslag för tidigt... Hon drack falskvis med välling från ganska tidig ålder, ca 4 mån upp till ca 2 års ålder. Men vet sen? Kämpa på och hoppas sonen din ser glädjen med livet snart.
http://tanjasfunderingar.blogspot.com
Loppan
28 november 2011 18:41
Hej Tanja,
Visst får ja avlastning, tom nästan när ja vill vågar ja påstå. Saken e ju bara att när jag får avlastning från en sak/hund/barn, känns d som ja måst koncentrera mig på nån av dom andra när ja en gång har möjlighet. Helt ledig tid existerar int mer. Känslan av att helt villa bort kommer allt oftare, o 3 timmar räcker ingenstans. Huvudlösa tankar som att sluta amma e int heller helt ovanliga, jag som älskar att amma!! D e väl nå desperat försök att komma loss. Nä, d e jobbigt d här, känns som d rasar ihop d lilla man lyckats bygga upp under åren. Kram o tack för dina rader
Anonym 2
28 november 2011 22:32
Nej nej nej så där får du bara inte tänka! Försök orka skriva någon gång, tror att det kan vara bra att klä sitt elände i ord någon gång. Och beträffande babyn tycker jag nog du borde få utrett om han har ont eller så. Ring till läkaren på rådgivningen och förklara situationen. Gör det! Stor stor kram och mycket krafter till dig, vännen!
Nina
29 november 2011 06:56
En del spädbarn kan ju ha reflux som gör att de gråter och gråter.. Rådgivningsläkaren kan skriva ut magmedicin i liten dos som du får pröva. Absolut värt ett försök.
Tveka inte att ta kontakt med rådgivningen så du får hjälp.
Loppan
30 november 2011 14:24
Men me reflux får dom väl i sig för lite mat, o d kan ja ju int tro att han gör. Ska kolla iaf på rådgivningen, va dom tror o tycker.
Kram o tack
en mormor
29 november 2011 10:09
Instämmer med föregående talare, försök kolla om det finns nåt att göra, inte skriker han väl bara för skrikandets skull, nåt plågar honom säkert. Va ska man ha rådgivning och läkare till annars?
Du har ju ett lass att dra som är helt övermäktigt, undra på att du blir slut. Lycka till med fortsättningen och hör nu av dig nån gång om du orkar!
OROLIG MED
29 november 2011 12:36
RING DOKTORN!!!! FÖR ALLAS ER SKULL!!! OCH MAXIKRAM! HÖE AV DIG SEDAN!
Flitig Läsare
29 november 2011 14:52
För guds skull, sluta inte! Slutar du så blir bara glansbildsbloggarna (hurra va ja e bra!) kvar! Litet vanlig vardag behövs, och du skriver bra!
Tanten
29 november 2011 21:12
Jag håller helt med flitig läsare, vi vill inte läsa glsnsbildsbloggarna där allt är så vackert och fint - fast det inte är det. Vi vill ha din ärlighet och uppriktighet och vill höra att andra än vi själv har det motigt, och kan medge det, och KÄMPAR!
Kämpa på, och skriv om du orkar. Det uppskattas skall du veta!
Sporadisk läsare
30 november 2011 13:04
Har tänkt en tid på samma som du nu tog upp; nämligen att får han tillräckligt med näring. Du ammar jo, men får han i sej tillräckligt. Jag ammade också, men märkte att barnen nog sög, men egentligen hade jag inte mjölk tillräckligt. Fick i sej luft varav magen blev sjuk. Välling rekommenderar jag. Min dotter drack länge, och sjuk var hon aldrig. Där finns mycket vitaminer som är bra. Börja t.ex med potatis-morotsvällingen i liten mängd. Jag började med den redan vid 3-4 mån i liten mängd och barnen sov hela nätterna. Dethär var nu ett litet förslag.
Men, Lycka till nu och hoppas ni skulle få det lite bättre och att du skulle få pusta ut lite mer.
Loppan
30 november 2011 14:22
Tack för ditt tips. Jag ska höra va dom har att säga på rg. Hittills har han iaf gått upp mer än ordentligt, ligger bra på plus me viktuppgången, så d tyder ju ändå på att han sku få tiräckligt,väl?
Nåja, kanske man blir klokare nästa vecka.
kram & ha d bra!
Nina igen
30 november 2011 19:27
Nej de behöver inte få i sig för litet när de har reflux. Magmunnen sluter inte helt tätt, pytsar upp litet surt i matstrupen och det gör ont -> ledsen bebbe.
champion
1 december 2011 23:43
nix inte sluta med blogg! Nix nix nix!
Anomyn
2 december 2011 09:56
Din blogg behövs!!!
Lotta
2 december 2011 10:06
Det är en jobbig tid.. och det värsta är att man inte vet då det slutar.. Men du klarar det nog! Och med bloggande ska du göra som det känns bäst. Tror inte att någon här störs av att du "klagar". Isåfall så behöver man ju inte läsa..
Hoppas nu att ni får skrikandet utrett.. kan inte ens föreställa mig hur du har det.. Jag blir ju nervös då Theo skriker lite bara.. har fått otroligt dåliga nerver.
Kämpa på!
http://lottaspace.blogspot.com
anonym 3
7 december 2011 10:16
Inte sista, pliiis!
Vän&Läsare
7 december 2011 11:41
Snälla Loppan, sluta inte! Vi skulle sakna din blogg! Känns det för tungt kan du ju alltid lämna litet tid mellan inläggen, eller skriva kortare, eller eller...Vi vill ha dig kvar!
L8
7 december 2011 11:47
Ja e lessen men ja orkar int. Ja e inne i en stor mega-depp o tycker livet e jävligt orättvist faktiskt. D tar sin tid, sen kavlar ja väl opp ärmarna igen o reder opp skiten efter andra.
Kram ti er, o GOD JUL!
Vännen
7 december 2011 13:44
nääää.... det kan inte vara sant.
BlackDogofDepression
7 december 2011 13:47
Nere i dom groparna är vi väl litet envar då och då emellanåt. Reda upp skit efter andra är lagom kul, men är den efter andra behöver man åtminstone inte förebrå sig själv! Ju djupare grop, desto bättre känns det sen när man klättrar upp och ser litet ljus i fjärran! Hörs vi inte förr, så God Jul!
Lantis
11 december 2011 09:50
Vi är många som väntar på nästa klago- eller som vi hoppas glädjevisa från dig vännen!
lisa
11 december 2011 10:17
ja-a,visst e d jobbigt ibland.. men bra med dagbok,d hjälper. jag har det oxo jättejobbigt och måste använda massor av heinix. som tur e betalar "pappa" det. lisa 16 år.
Tålmodigt väntande
13 december 2011 17:54
Alla dina trogna läsare har inte förlorat hoppet ännu!
skogsjungfrun
15 december 2011 17:53
Vi väntar på dej tills du kommer fast tiden den tycks oss så lång...
Anonym 1
19 december 2011 23:19
Hur mår du kära vännen, då inget hörs av dig? Hoppas att allt lugnar ner sig småningom och vi får höra och se dina roliga inlägg igen. Önskar dig allt gott och stora kramar.
Anonymm 1
25 december 2011 22:57
Förstår att du menar alvar med att sluta blogga. Nå va kan man åt det.Synd är det faktiskt men det är ju din sak om du inte orkar.
Xsten
2 januari 2012 15:51
Fortfarande tomt och tyst här... förargligt. Men den som väntar på något gott väntar ju aldrig för länge!
spectator
8 januari 2012 13:01
But we just do not give in!
Läsare
9 januari 2012 11:16
Toivossa on hyvä elää!
Anonym 1
10 januari 2012 11:49
läsarkretsen väntar ännu hoppfullt!
ritupitu
17 januari 2012 08:49
Saknar nog dig lite här...men har sällan tid...men nu när du "pausat"känner jag saknaden hoppas någonslags balans snart infinner sig! Pruttkram till dej ;)
loppz
23 januari 2012 08:14
Ännu på jakt efter balansen kan ja meddela att vi nog ståkar på här (2 steg framåt, 1 steg bak..) o att jag saknar både blogg o er läsare. Jag hoppas d snart börjar klia i bloggarfingrarna igen. D gör d nu o då, men d kommer lixom int ända fram...D e så mycke nu, rörigt..
kram
Trogen läsare
23 januari 2012 11:38
Så det finns ett litet hopp, trots allt? Är vi inte tålmodiga?
Anonym 1
25 januari 2012 10:56
Hur är det med er? Hoppas du har det litet lättare redan. Väntar på nyheter från Mumindalen!
Anonym 2
26 januari 2012 19:09
Understödes!
Trogen kund
29 januari 2012 12:11
De trogna, de väntar..
mor i snöskogen
1 februari 2012 09:35
Så det var ingen sanndröm???
Loppan
1 februari 2012 10:19
Nääää. Nu börjar ja väl blogga igen nån gång, när d känns så. Känns lite knappt me tid nu.kram
hopeful number one
2 februari 2012 21:34
Så det finns ännu en strimma hopp?
Väderspåman
4 februari 2012 10:53
Det brukar ljusna mot våren?
PIF
4 februari 2012 11:46
Vi hoppas nog så att du börjat blogga igen snart!
PAF
5 februari 2012 10:27
Ett livstecken skulle vara kul! Och några bilder! Det har väl hänt en hel del sen sist?
Anonym 1
5 februari 2012 10:30
Hur har det gått för er? Hoppas att allt är bra och din lilla baby har lugnat sig! Kramar
mor i skogen
6 februari 2012 00:34
Bara kollar, bara kollar! Men no results! Har dock inte förlorat hoppet!
Maria
10 februari 2012 15:10
Hej igen! Vi har inte gett opp hoppet! Väntar. Den som väntar på någo gott väntar ju aldrig för länge. Kämpa på med din lilla man!
R. Skaggs
13 februari 2012 10:26
Patiently Waiting for You...