Hej,

Ha några dar nu fundera på att sluta me bloggen, åtm för en tid, tills d värsta e över här. För d e d ju helt tydligt int. Alltför snabb va ja att jubla o lovprisa den där magiska 3-månaders gränsen. D va bra en vecka o nu har vi d dubbelt jobbigare än förut. Ja får int ut någo av o hålla på o klaga här, ingen får ut någo av d. O dom där 2 pigga glada inläggena i månaden kompenserar int för allt mitt katzenjammer. Så d e ingen idé helt enkelt. 

Va ti Mylly igår me Mari. Tänkte ja äntligen sku få några julklappar köpta. Ha!!! Vafför ska ja ens inbilla mig såna saker? Attitydbarnet börja me att protestskita så fort vi kom in i shoppingcentre. Efter blöjbyte tänkte ja han sku lugna sig, kanske till o me tycka d va ROLIGT att åka omkring därinne o titta på alla o allting. Nej sini, han tänkte då int ha roligt! Han skrek, han skrek, han skrek o han skrek, ingen skillnad hur vi skuffa o gunga o knuffa o vagga o ja vet int va allt. Ti sist, när hans ögon va knallröda av gråt, skrikande o trötthet, o Mari täckte hans ansikte me ett täcke, ble han knäpptyst   o somna. Hann sen hitta några klappar som sagt, före han vakna, förargad av vårt lilla trick, o skrek hela vägen hem. Andra barn brukar sova i bil va jag vet, men int mitt förstås...

Ida morse va d precis samma sak, han va så arg så arg så arg hela morgon. Ja orka int ens försöka gå i duschen som ja hadd tänkt, tvätta faktiskt int ens ansikte för ja ORKA int höra skrike. Han tystnar int heller i första tage om man försöker vänta ut honom, ja undrar faktiskt om han sku tystna överhuvudtaget, han bara arbetar opp sin ilska tills han varken ser elär hör. Så ut gick vi, fräscha o glada som små citroner, men hunden va väl glad iaf. D slog mig i nå skede, att kanske vårt begränsade farande oxå kan bero på hunden, ja menar ungen pressas ju i vagnen 2-3 ggr dagligen redan för att gå ut på hundlänk. Int kan man väl ha dom o BO i vagnen heller. Kanske han blir leidun? Å andra sidan tycker ja andra typ "lever" på stan o igång, ungen i vagnen bara o iväg, där ligger dom hur nöjda som helst. Fast ja kan ju ha fel, o ungar e ju onekligen olika oxå.

Ja ger iaf opp nu me försöken ti nån sorts socialt liv. D får vänta. Enda stunderna han e någorlunda nöjd, åtm imellanåt, e när d e lugn o ro, ingenting utöver d vanliga lixom, härhemma. Så här får vi väl sitta då....tills hans baby-teini-meininki lugnar sig. Vet int VA d e me honom nu, vafför e han aldrig nöjd? Ja borde sitta o underhålla honom precis hela tiden. Ändå ha han förr ganska nöjt sutti i sittern "själv" utan att genast börja gapa. Int tycker ja heller att ja varit för snabb me att ta opp honom när han gråter, nog ha han fått sitta o gapa, just för att undvika att han märker att man genast tar opp honom. Ätande vet ja int heller me, får han tiräckligt? annars sku d väl int komma över så mycke som d gör? Eller kan han få i sig tiräcklig mängd men int tiräckligt me näring? men då sku han väl int gå opp heller som han gör. O ja tycker ju nog att ja äter mångsidigt o tiräckligt. Ja veeet int, tur att vi har rådgivning nästa vecka. Kanske man kunde testa me lite fast mat småningom, om han sku bli nöjdare då? Vällingen ha ja tänkt skippa, ha läst att den egentligen e helt onödigt.

E lite trött på d här jä**a klagande faktiskt, måst ju va rent patetiskt att läsa. Å andra sidan e ja så slut så ja vänder taggarna utåt vid minsta lilla pik. Ingen kan veta va ja går igenom som int går igenom precis samma själv, o d gör ingen, åtm ingen ja känner. 

D va d från denna lilla otacksamma muminmamma. Fyy för mig som int kan glädja mig över varje liten fis mina barn släpper, som int kan skratta o skoja bort varenda ett fanstyg som händer här.

Pussar, vi kanske hörs nångång!

Annars tackar ja för mig, stort tack ti trogna läsare för allt stöd o tröstande ord  

D blir tyst här ett tag nu.

Loppan