...bara int här. Ja e såååå lessen, men d bara blir int att blogga mer. Eller visst blir d, ska bli, ja vill ju, menmenmen. D finns för lite tid, för mycke o göra, o för lite koncentrationsförmåga. Ja e int den där som sätter mig ner o bränner iväg ett inlägg heller på 2 minuter heller, utan ja måst ha rätt tidpunkt, rätt mängd tid, rätt fiilis. Ja kan heller absolut int blogga om nån liten apa hänger på soffryggstöde bakom mig o pladdrar, elär ännu värre, läser varje ord ja skriver, d gör mig gääälen. Manlis e lite rolig. Han klagar o klagar över att ja aldri bloggar, hur han kollar o kollar men aldri kommer d nå nytt. Han vet oxå hur störd ja blir när han hänger bakom mig när ja försöker blogga. Ändå (o d här händer flera gånger dagligen) dras han som en liten magnet ti soffan när ja sätter mig vi datorn, d e nästan standard faktiskt. Högst 5 sekunder från d att ja ha klämt ner arslet i stolen kommer han sättande,  raka vägen hit ha ha, d e komiskt egentligen, åtm så här när han e på tryggt avstånd  

Jaaa, mycke ha väl hänt igen. Ponde fyllde ETT, men d kanske ja blogga om? minns int rikit mer. Vi fira d int nu, kommer att ha 35+1-kalas senare i höst. Pondus var trots d på ett stråååålande humör hela sin fölsedag, han bara giggla o gaggla o skratta o såg finurlig ut. D e så roligt me honom nuförtiden. Får han sin mat o sin sömn e han glad mest hela tiden. En rikti solstråle hela vår Ponduso. 

Ja hadd gjort 2 fotokollage på hans födelsedag, visste int vikke ja sku lägga opp men eftersom ja aldri hann blogga sen ble d ju ingendera. Nu får ni sii båda 2. D va en mysig lugn dag.

D här e d 1a ja laga, bilderna genast från mårån. Längst ner ti vänster sir ni hur glad han är när han vaknar nuförtiden. Ti höger fick han smaka på blåbärspajen o längst opp upptäckte han att han lika bra kan ta åt sig av räkosten själv, när den en gång ligger där  

Den andra går i gröööönt. Dom flesta vet kanske att ja älskar gröööönt, o sånhärna gröööna sommarbilder får mig nästan att spricka i sömmarna, så fiiiint!!

Ja o så ha han tagi sina 1a stapplande steg nu! 3-4 steg tar han, kanske till o me 5 nu, o minen i hans ansikte när han stolpar fram e helt obeskrivbar. Han ser lixom både glad, överraskad o förvånad ut samtidigt.

Ja ja, d e så mycke på gång så ja vet int va ja ska skriva ens. D händer så mycke hela tiden. Ja bestämde mig för att INTE börja jobba efter årsskiftet som ja tänkt. Som sagt, d händer så mycke, imellanåt saknar ja mitt jobb, d skulle ju oxå va ett sätt att komma "ifrån" lite, men samtidigt, hela d här året som har gått, vart ha d tagi vägen???

Dagen Pontus fyllde ett fick mig att fundera. Ett helt år, o först nu börjar man egentligen njuta av mammaledigheten. Sku d va slugt att börja jobba då? D tycker int jag. Fattiga e vi, o d kommer vi att förbli, men ja e ändå av den åsikten att om ja börjar jobba nu så kommer ja att ångra d senare. Om ja däremot blir hemma o sköter mig själv o ungarna, e d en sak som ja knappast kan komma att ångra senare i livet.

Ja ha kanske int heller berätta att ja nu äntligen ha börjat på riktig terapi, så kallad psykodynamisk terapi, där jag förhoppningsvis sakta men säkert kommer att komma underfund me vafför ja handlar o reagerar som jag gör i vissa saker, o förhoppningsvis kommer ja oxå att kunna släppa en hel del bitterhet jag går o släpar på. Ja e mycke medveten om hur jobbigt d kommer att bli, men ja e oxå helt säker på att d e värt d. D här låter kanske sjukt, men ja ha vänta på d så länge, på att äntligen våga ta tag i saker o gräva runt i d som gör ont därinne, att få d oppordnat på nå vis o kanske lära sig leva me d. Ja ha villa, ja ha bara int våga. Ibland e d lättare att sopa saker under mattan o gå vidare som dom int sku va där, endel klarar d oxå riktigt bra. För andra, såna som jag, kommer sakerna att krypa opp igen gång på gång. Då e d ingen idé att lämna dom där under mattan, dom måste tas hand om, o d ska ja alltså göra nu. Ja känner bara förväntan, förväntan o nån sorts iver faktiskt.

Nu ni, e dom igång igen på andra sidan ån. D e aura-fest på gång, nån sorts hiphop-happening va ja ha förstått. Ett jäääääVla liv dom för, o ingen höjdarmusik heller om ja nu får säga d. Men men, Ponde ha int vakna mer än ett par gånger av musiken o ja tycker ju nog om när d händer o har sig.

Ja ska iaf gå o lägga mig nu. Poplen e slut o vi ska på doggträff ti Slottsparken imo bitti.

Pussar o kramar,

Loppan

 

Barnvakten

11 augusti 2012 22:57

Happy Hour at the Bar?

 

Lantisarna

11 augusti 2012 23:06

Du har fest mittemot, på andra sidan ån, klart att det hörs! Här är nåt jippo i kyrkbyn, en halvmil västerut, och det hörs hit...Måtte dom ha roligt!

 

Tanten

12 augusti 2012 10:37

Kul att höra av dej igen! Det var länge sedan sist. Mycket har hänt hos dej, förstår att du har fullt upp! Hör av dej igen vännen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej här har ni mig igen. E totalslut efter 2 dagar av grubblande o hårslitning. Tito e betydligt piggare nu, vill leka hela tiden o smaskar glatt i sig allt jag sätter i skålen, hittills bara sej o spad o lite piimä men iaf. Jag kan inte fatta va som...

Äntligen e pajen i ugnen! Fick ett tips på grönkålspaj av min far, en glutenfri botten på kikärter o mandelmjöl, d måst ju testas . Receptet är från DN o ni kan hitta det HÄR.    I övrigt bara undrar jag, fast jag INTTTTE vill klaga, om d faktisk...

Pling pling på bloggen. En liten tid sen sist   Eeeeeeevigheter sen sist alltså, men jag hinner inte gå in på allt som har hänt. Egentligen, va ha hänt heller (ha haa) annat än att vi yrar på som bara vi kan. Snart e d Jul o vi förbereder oss me sj...

Sjukstugan här igen. Överallt ligger d sjuklingar. Lätt att tänka på byke o packas när än den ena rumpan ska putsas, än den andra halsen lindras. Stora ljusröda tabletter ska klämmas ner i doggens hals mårån o kväll, o hans rumpa ska putsas så ofta s...

Förlåt, d ha int hörts av mig på en tid igen. D blir allti så mycke allt möjligt dom sista veckorna före semestern, o nu närmar den ju sig verkligen me stormsteg. Stormar gör d iofs annars oxå.... men iaf, FEM dagar jobb kvar, fem ynkliga små fjutted...