..på plats d gör dom, men d tar verkligen tid. Flytten tog på mer än jag väntat mig, o mycker mer psykiskt än fysiskt. Men nu börjar vi nog komma i nån sorts balans igen hela slurven. Sku man ha tålamod att ge sig den tid o ro man behöver sku allt va mycke lättare, men man booorde ju så mycke, o man måst ju en hel helvetes massa, o man e ju så jävla tip-top-fixerad att d knappt e klokt. Lite bättre ha ja iaf blivi, som nu då ja iaf tänker gå o lägga mig en liten stund tills Pondus vaknar iställe för att sitta kvar här o blogga. Ni får en bild så länge, jag tycker mitt mörbultade vitrinskåp passar sååååå bra mot köxväggen. E helt förälskad. Nästa vecka ska ja skaffa pensel o färg o måla ställena Viivi skrapa sönder i tiderna, så blir d ännu finare. 

I övrigt e allt alltså riktigt bra me oss. Ponde va int moksiskaan när ja hämta hem honom o doggen. Han rusa in i sitt nya rum o flög över dom nya "Maaamin-maaamin"-trollen ja hitta på vinden. Lekte lite me Nunnis gamla tågbana vi hade byggt upp på hans golv, sen va d dax för lunch o efter d somna han som han aldri sku ha sovi nån annanstans. Samma me doggen. Ja borde kanske int ropa hej ännu men d verkar som han sku trivas BÄTTRE här. Han gick runt o tugga i sig knoplorna ja hadd gömt, sen la han sig tirätta i hörne bakom salsborde. Va lite nervös första gången han sku bli ensam här, men fattar ni, inga problem där heller. Såg tanten från under oss på gården ida o hon sa att ja int ska oroa mig för någo oljud, "d e som där int sku bo nån hund överhuvudtaget"!! Sååååå skönt att höra!!!

Men ja, nu sku ja ju gå o lägga mig. Fast d ble nu int så heller, nu e Pondus nämligen vaken ha ha. Ja ja, men ikväll.... då ska ja lägga mig tidigt PÅ RIKTIGT.

Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam,

Loppan