Kalispera på er alla igen,

Hadd eg int tänkt blogga ida. Orsak: har allt för mycke o blogga om o e i ett allt för durrigt tillstånd för att få nån ordning på dom delarna av d ja kommer ihåg...

D ha vari ett händelserikt dygn. Dan ja trodde sku bli den lyckligaste på länge, bringade iställe  små tårar som rann ner för min kind. Kan d ha vari nån sorts liten lycka me i dom tårarna, min egen lycka i andras olycka som egentligen oxå kommer att leda ti deras lycka? Viiikke svammel!

Ja vet int, vet bara att d händer himla mycke just nu, både i mitt eget o i andras liv. Ja ha slutat planera framtiden märker ja, slutat drömma huvudlösa drömmar. I stället vägrar ja tro före ja verkligen sir saker hända framför mig. Ingen gyllene medelväg kanske, men ja e ju som ja e, lever i  antingen eller, on elär off, o i d långa loppet lär d här alternativet skada mig mindre iaf. Fast rikit konkret nu i d här falle tror ja int nåndera sku skada mig. D sir ljust ut, o d känns varmt i hela mig.

Klockan närmar sig 8, o hostan kommer smygande. Hela förra natten gick ut på att ja antingen hosta, svamla elä skratta, int mycke sömn alltså. Tänkte om man sku få sova lite mer inatt, men tydligen ha den här förBANNADE hostan int lämna mina sketna luftvägar ännu.

Ja ha ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄNTLIGEN städat badrumme, OCH fört ut  112 roskisar som låg härinne o skräpa i vart o vartannat hörn. När ja tog mitt 3e steg ute på gården höll båda mina ben på o vika sig under mig. Man känner sig STARK, va kan ja annat säga...(elä kan d va allt ätande i helgerna?)

"va e d där" ...

här va d nog slut på dagens visdomsord. Titta gärna in imoron igen om ni vill höra mer om mitt snärttiga liv   

pussgurkan & d 3 fåren