Så e d visst? Hur man än kommer ner ska man opp igen, o d me hjälp av nån osinande källa krafter man går o bär på. Ja fattar int.
Nu tycker ja iaf ja ha vari nere tiräckligt länge, bara att börja hala sig oppåt igen. Men HUR? När d känns som ingenting nån gör kan hjälpa, ingenting nån säger. När huvu vill ett men resten av kroppen säger nej. Hur gör man då, va gör man???
Ja ha försökt ge mig själv tid, ta d lugnt o låta allt lugna ner sig. Vem kan säga om d e fel elär rätt sätt, int jag. Ja vill int bli arg o förbannad. D e inge sätt att klara sig på, elär d e d kanske, men int mitt sätt. I längden mår ingen bra av ilska o hat, d bara äter o förstör. Ja vill gå tibax ti d som va, nä d går nog int, men ja vill fortsätta på d som var, på nå sätt, bara ja kommer fram till hur. Hur förlåter man när man verkligen vill men nånting inom en skriker? Ja vill, ja vill så gärna...
Nogflummat. Onsdagmorgon e här. Vi har salladsbuffa på jobbe. En jävla tur, sallad lär ja ju ändå int ska kunna förstöra...
Min koncentration e på minus 200 den sista tiden. Ingenting ja gör lyckas, elä nä, så negativ får ja int va. Städningen igår lyckades ti tusen. Allt e rent nu, fönster, golv, soffor, mattor. Tur att ja int gnugga mig genom golve..
Frenetiskt kan va bra d me.
Onsdag alltså. Ja väntar på helgen. Vet int va som ska hända men ja vill bara va hemma. Sonen önska att vi sku steka gluttfria plättar, så ja oxå får äta , o så sa han nå konstigt igår när vi såg på tv, va va d han ville testa? Ja minns int men d va nå som sku goog...JOOOO, nu minns jag!!! han vill baka lyckokakor!!!
Fick tusen o en frågor om vafför lapparna int brinner opp osv, hu sku ja veta sånt. Anyway, lyckokakor ska d bli!
Hinner int blogga mer nu, ska googla fortune cookies.
Bye på er, o snälla snälla, har ni nå ideér va som helst ang mitt dilemma just nu, skriiiiiiiiiiiv, om int här så på mejlen : malaka7@hotmail.com
kram
loppz
6ten
22 september 2010 09:27
Då man läser din blogg nuförtiden blir man själv nedstämd å dina vägnar! Men om jag känner dej som jag tror, så stiger nog humöret förr eller senare (hoppas ja åtm). Sen dedär med din vilja att förlåta, - ge de tid för livet tar ju int slut i första taget. Faller dagg stiger sol, o känslan efter en återförening brukar ju va härlig!!! Stå ut o ha de så bra du kan, för du vet ju att vi e många som står bakom dej o hurrar ;)
Massor med kraaaaamar, 6ten o Ka
Vän i nöden
22 september 2010 09:37
hur hjälpa då man inte vet vad som händer.
6tens Ka
22 september 2010 09:53
Lotta,när allt är kaos i själen, när allt måste fungera i vardagen trots det och orken tryter både i själen och kroppen..ta dej tid att tänka, att förlåta går inte på en vecka eller två, när förtroende fått en knäck,ta dej tid att dra täcket över huvudet och bara ligga där, det har du rätt till, för att kunna resa sig upp och stå och fortsätta måste man först må just så dåligt man mår...sen ska du se att livet o glädjen ..finns där KRAM och STYRKA
Ka
loppan
22 september 2010 10:11
TACK Ka, ja tror ja behövde just d där.
loppan
22 september 2010 10:31
Min mening e ju nog int att göra folk nerstämda o lessna. Ja bara skriver av mig o luftar mina tankar, kanske hoppas på ett litet tips elär kloka ord nån gång, som ja oxå får. En liten loppa klarar sig trots allt int allti helt själv. kram
6ten
22 september 2010 12:08
Du ska blankt s..ta i om du gör folk nedstmda o lessna. De e huvudsaken att du får utlopp för att lufta dina tankar, för de behövs verkligen just nu! Sen e de nog svårt att få tips av såna som inte känner till hela "härvan" bakom dina bekymmer, men det som måste va en aning tröst i nöden e i alla fall, att du vet vem som e villig att ställa opp i nöden då livet gör sina värsta kullrbyttor!!!
Så om en liten loppa behöver häva s..ten ur sej ngn gång e de bara att ta kontakt, så finns de vänner som gärna lyssnar o låter dej snacka gallan ur dej (tom jag kan va tyst o lyssna!!!)
Massor m kramar en gång till, 6ten
mor i skogen
23 september 2010 09:22
Det var bra skrivet av Ka, just så är det! Men man ska i alla fall försöka att inte sjunka för djupt i sej själv, inte isolera sej, livet går vidare... Men det tror jag inte du gör, och du har ju ett stort stöd där i din fina, otroligt förståndiga son!
Försök se det ljusa omkring dej och gläd dej åt sonen, och alla många nya och gamla vänner som jag hörde att ställt upp i nöden. Du har så många trogna vänner, och du är själv är en så fin vän.
Och ännu en gång: tiden läker alla sår, och gör att man börjar se saker och ting i ett annat ljus.
Stor kram!!!
tanten
25 september 2010 15:30
ja va e ditt dilemma egentligen, undrar jag.
L8
26 september 2010 12:33
Kram på dig!!
L
27 september 2010 21:28
Nu e d andra gången den här svar-kommentaren försvinner. Gör den d nu oxå e d nå skumt!
Mitt dilemma undra nån alltså över, d e alltså när den man älskar mest i världen sviker, går bakom ryggen på en o man fortfarande trots allt vill fortsätta efter d, me människan i fråga alltså. HUR gör man d? när man vill så gärna men int vet hur.....