Tänk att man en gång inbilla sig att man har mycke tid ti allt möjligt när man e hemma me en baby. Hah! D känns som dagarna flyger förbi o d e just o just att man hinner me d man "måst". Som disken ida, där står den, som igår, viskar o väser på mig varje gång ja går förbi men hittills ha ja lyckas ignorera den. Vet int vafför, d kan int va för att ja vet att mor min kommer hit ikväll o genast kommer att ställa sig o diska undan, för ja verkligen hatar att lämna så tills d kommer nån hit. Kan d va nån protest d e fråga om, nån litet litet inbördeskrig inom mig, mot pedanteriet? Vafför ble ja egentligen pedant? Sjukt. Nåh, där står disken iaf, elär rättare sagt väller fram, överallt! Skit samma, den får stå där tills d känns annorlunda. Måst va den vettigaste tanken ja haft på länge  

Ponde somna just så eg bord d va Tito-tid nu. Försöker att träna me honom varje dag, int mycke, men 10-15 minuter helst. Länken ida gick relativt hyfsat. Märkte igen att ju lugnare o mer sansad ja lyckas hålla mig, dess lugnare e oxå hunden. Märkligt va?  . Vi träffa en kompis som oxå har en valkkare, hennes e 2 veckor äldre än Tito o ha allti vari mycke "kovare" av sig, men ändå lytt henne så gott som perfekt. Nu ha hon vari borta en månad o doggen lurifaxar en del. Lite e väl protest, elä hämnd (lite som ungar när man hämtar dom på dagis ibland, först skriker dom när man far, o sen skriker dom igen när man kommer för att dom blir påminda om att man lämna dom), o lite har d säkert me åldern o göra. Våra "små" doggar börjar ju bli nån sorts män småningom. Ja, Tito blir d ju aldri riktigt nån MAN av...(tack gode gud för d!) men iaf, hormonerna gör sitt för att hålla livet spännande o underhållande för oss varje dag.

Anyway, som alltid kändes d tröstande att se att d int bara e jag som kämpar på me min hund. Man vet d ju annars oxå, men att se d så här i praktiken känns mera riktigt. Har du förresten nå bra ledarskaps-övningar att tipsa mig om? Har hittat en del på näte, o ja tycker dom funkkar faktiskt, men som me allt e d ju tålamod tålamod o åter tålamod som gäller.

D händer en del ida, o imo, o i övermorgon oxå faktiskt. Som vanligt kommer allt på en gång när d väl kommer. Ida har Ponde pappa-besök några timmar. Jag ska passa på o fara ti stan o träffa en kompis ja int ha sitt på åååår o dar. Ska bli riktigt roligt! Så här roligt hadde vi sist ja såg henne...

Den här gången blir tampongerna hemma . Om ja hittar hem ikväll ska ja ännu baka en superbt god chokladkaka till imo, jo för då e d oxå hålligång. Rajjtan-tajjtan i dagarna 3 elä hur gick d nu. Kakrecepte vill ja ännu tacka Lotta för. Den e alltså helt supergod! Imo blir d frissa & på kvällen Dinner me 2 najssiga mimmelin, nämligen dom här:

Kakan tänkte ja bjuda dom på efter middagen. D här ble ju utförligt. Hmm, nå nu vet ni iaf va som händer den här veckan. Nästa vecka har äldre sonen sen sportlov o då ska vi överleva några dagar ute i skogen, förhoppningsvis Buzzadora soygurt me goda vänner, träffa lite hundfolk o eventuellt oxå hinna bara va o ha d bra.

Slutpladdrat för den här gången, ja har ju en hund att träna!

kramar,

Loppan

Pssst, roligt att så många ännu hittar hit!

Guttten Gurten,

Hej ja....här har ni mig igen, om ni nu finns därute ännu. D gör ni förstås, men kanske int "här" längre. Nåh, ja försöker mig nu på att blogga igen iaf. Känns helt konstigt, e fortfarande int helt säker på va ja gör, elär om ja ska göra d. Båda ungarna sover, Tito ha vari ut ren o ja tänker int diska undan, så här sitter ja me lite tid, för sova tänker ja int heller, rikit ännu..

D e ju ett tag sen sist. Ja minns int ens va som ha hänt, bara att d e en massa. Tiden flyter lixom på som i dimma som folk brukar säga. D e fullt opp hela tiden men man gör egentligen ingenting. Elär jo, man gör, på tok för mycke hela tiden, men int såna saker som räknas lixom. Att sköta hem o hus räknas int, d hör ju bara till. Märker ni hur ja yrar, o ja ha knappt kommi igång ännu . . .

Några månader ha alltså gått. D ha vari opp o d ha vari ner, mera ner måst ja tyvärr säga, men ja hoppas d börjar va nog av den sorten nu. Åtm lilla Pondling ha ändra aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaavsevärt ti d bättre, vår lilla guldbagge, kakkakanon, pruttelutte-truddelutt, nå mer babygullejollerdoller ni vill höra?

Iaf e han 6 månader nu, SEX MÅNADER!!!! ett halvt ÅÅÅÅÅR!! Han e (o förblir?) skallig o tandlös o krypa vill han icke heller, men han äter iaf me god aptit  . Sover gör han oxå, betydligt godare o mer än förr, men naturligtvis vaknar han för säkerhets skull  1-2 gånger per natt o för att fylla sin lilla magge. D gör ingenting för nuförtiden somnar han nästan om före man hinner lägga ner honom i egen säng igen. 

Så e d Titling, vår lilla långhåriga tonårsbest. Ganska mycke av min tid o energi går ti honom. Ja försöker febrilt få bort hans dragande i kopplet, o efter månader av stannande o svängande (o svärande o perklande) tycker ja mig kunna se en liiiiiten förbättring. Tålamod tålamod tålamod, o ja tror faktiskt d kommer att bli bra. Ha börjat i hundskola me honom oxå igen, o tränar små tricks som gimme 5, hämta saker o skuffa  boll. D e jätteroligt, när otåliga jag äntligen inser att saker o ting tar tid, o att ja behöver flera ton mer tålamod än ja trodde ja har, men....men men, vi ha lyckats me en del, o när nu en gång  positiviteten verkat ta över ida kan ja väl oxå skriva att ja tror vi kommer att lyckas me mycke mer ännu. 

Nästan lika febrilt som ja försöker få honom att sluta dra i kopplet försöker ja ibland oxå ta bilder på honom.

D lyckas ibland bättre..

och ibland lite sämre....

Behöver ja tillägga att han ÄLSKAR snö?

Ja tror att ja ska sluta här. Känns passligt som 1a bloggeri efter en så lång paus. Vi får sii hur d blir me bloggen i framtiden. Blir d rajjtan-tajjtan me kommentarer o annat najs kanske ja kommer igång igen, vem vet  .

Nu ska ja iaf sova lite, så gunatt på dig,

Loppan

Hej,

Ha några dar nu fundera på att sluta me bloggen, åtm för en tid, tills d värsta e över här. För d e d ju helt tydligt int. Alltför snabb va ja att jubla o lovprisa den där magiska 3-månaders gränsen. D va bra en vecka o nu har vi d dubbelt jobbigare än förut. Ja får int ut någo av o hålla på o klaga här, ingen får ut någo av d. O dom där 2 pigga glada inläggena i månaden kompenserar int för allt mitt katzenjammer. Så d e ingen idé helt enkelt. 

Va ti Mylly igår me Mari. Tänkte ja äntligen sku få några julklappar köpta. Ha!!! Vafför ska ja ens inbilla mig såna saker? Attitydbarnet börja me att protestskita så fort vi kom in i shoppingcentre. Efter blöjbyte tänkte ja han sku lugna sig, kanske till o me tycka d va ROLIGT att åka omkring därinne o titta på alla o allting. Nej sini, han tänkte då int ha roligt! Han skrek, han skrek, han skrek o han skrek, ingen skillnad hur vi skuffa o gunga o knuffa o vagga o ja vet int va allt. Ti sist, när hans ögon va knallröda av gråt, skrikande o trötthet, o Mari täckte hans ansikte me ett täcke, ble han knäpptyst   o somna. Hann sen hitta några klappar som sagt, före han vakna, förargad av vårt lilla trick, o skrek hela vägen hem. Andra barn brukar sova i bil va jag vet, men int mitt förstås...

Ida morse va d precis samma sak, han va så arg så arg så arg hela morgon. Ja orka int ens försöka gå i duschen som ja hadd tänkt, tvätta faktiskt int ens ansikte för ja ORKA int höra skrike. Han tystnar int heller i första tage om man försöker vänta ut honom, ja undrar faktiskt om han sku tystna överhuvudtaget, han bara arbetar opp sin ilska tills han varken ser elär hör. Så ut gick vi, fräscha o glada som små citroner, men hunden va väl glad iaf. D slog mig i nå skede, att kanske vårt begränsade farande oxå kan bero på hunden, ja menar ungen pressas ju i vagnen 2-3 ggr dagligen redan för att gå ut på hundlänk. Int kan man väl ha dom o BO i vagnen heller. Kanske han blir leidun? Å andra sidan tycker ja andra typ "lever" på stan o igång, ungen i vagnen bara o iväg, där ligger dom hur nöjda som helst. Fast ja kan ju ha fel, o ungar e ju onekligen olika oxå.

Ja ger iaf opp nu me försöken ti nån sorts socialt liv. D får vänta. Enda stunderna han e någorlunda nöjd, åtm imellanåt, e när d e lugn o ro, ingenting utöver d vanliga lixom, härhemma. Så här får vi väl sitta då....tills hans baby-teini-meininki lugnar sig. Vet int VA d e me honom nu, vafför e han aldrig nöjd? Ja borde sitta o underhålla honom precis hela tiden. Ändå ha han förr ganska nöjt sutti i sittern "själv" utan att genast börja gapa. Int tycker ja heller att ja varit för snabb me att ta opp honom när han gråter, nog ha han fått sitta o gapa, just för att undvika att han märker att man genast tar opp honom. Ätande vet ja int heller me, får han tiräckligt? annars sku d väl int komma över så mycke som d gör? Eller kan han få i sig tiräcklig mängd men int tiräckligt me näring? men då sku han väl int gå opp heller som han gör. O ja tycker ju nog att ja äter mångsidigt o tiräckligt. Ja veeet int, tur att vi har rådgivning nästa vecka. Kanske man kunde testa me lite fast mat småningom, om han sku bli nöjdare då? Vällingen ha ja tänkt skippa, ha läst att den egentligen e helt onödigt.

E lite trött på d här jä**a klagande faktiskt, måst ju va rent patetiskt att läsa. Å andra sidan e ja så slut så ja vänder taggarna utåt vid minsta lilla pik. Ingen kan veta va ja går igenom som int går igenom precis samma själv, o d gör ingen, åtm ingen ja känner. 

D va d från denna lilla otacksamma muminmamma. Fyy för mig som int kan glädja mig över varje liten fis mina barn släpper, som int kan skratta o skoja bort varenda ett fanstyg som händer här.

Pussar, vi kanske hörs nångång!

Annars tackar ja för mig, stort tack ti trogna läsare för allt stöd o tröstande ord  

D blir tyst här ett tag nu.

Loppan

...titta ja mig omkring igår. D va 1a gången ja va "ute" på ETT ÅR! Ja va säkert jättekiva sällskap där ja satt o glodd. Som en rikti fåne kände ja mig imellanåt när ja själv märkte hur ja satt o stirra. Som ja int sku ha sitt folk förut!! Herreguud ja måst börja gå ut mer...

Va alltså ut o äta igår, me ett gäng ja gillar skarpt. Kändes onekligen lite dumt att lämna d lilla attityd-barnet me nån annan, me tanke på hur skriki o amper han varit sista tiden, men d enda som behövdes va tydligen att ja försvann, för Herr amper hadd sovi HELA kvällen!!!!  .  Ida ha han vari liiite nöjdare, men int slösar han me smilena precis. Han ha sovi kortare snuttar hittills men nu tycks d gå som igår kväll, han ha nog sovi över 2 timmar ren. Lite skit me tanke på att ja ännu måst hiva honom i vagnen o gå långlänk me doggemannen...

Dom säger att d e lillajul ida. D enda här som tyder på d e väl dom tända ljusen... Hadd tänkt plocka fram lite pynt men int orkar ja. Tar d imo, kanske... Imo ska d handlas julklappar så d passar bra me julpyntas då. En liten hård gluttpepparkaka sku ja faktiskt nog kunna äta känner ja nu, dom e såååå goda. Sempers pepparkakor alltså, supergoda, men man kan int sluta äta dom.

Nåja, men nu händer d här, så ja får fortsätta another time. GLAD LILLAJUL o mycke myyys ti er!!!!

kram,

loppan

Liiiite hår har han iaf kvar, sitt nacksvirr  

Annars e d finska som gäller här ida, o engelska, o matta. "Vi" ha hålli på me läxor ända sen manolis kom hem typ, vi...

Ja fattar int hur d ha blivi så här. Håller alla föräldrar på hela kvällarna o lagar läxorna åt (med mena ja förstås..) sina barn? Ja ha försökt o försökt, få honom att göra sina läxor i SITT rum istället för att breda ut sig över hela köket o hela vardagsrummet me sina häften o böcker. D e ju int bara d heller, att hans skolsaker invaderar hela lägenheten, utan att han förväntar sig att jag ska göra läxorna med honom, ALLA läxor, läsa på prov, förhöra, göra prov osv osv osv. D förutsätter ju nästan oxå att ja stänger musik, tv, allt annat jag kan tänkas hålla på me, för att han ska kunna koncentrera sig bättre. D e ju int rätt. Mitt fel e d, ja ha skämt bort honom. Förr va d ju lite lättare, när d va bara han. Nu sku man kanske ibland när minsta herrn sover en stund göra någo annat än läxor. Men men, nu känns d ju som ja försummar den äldre, kanske ja gör oxå, men hur ska ja bete mig då, för att räcka till för allt & alla? buhuuuu nu kom ja igen in i den där mooden.

Skit samma, ska rätta finskaprov nu o snusa på nacksvirr. . . 

L8

Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaargh!
Ja e så jävla trött o le! Hmm, lite patetiskt d här, där går ni o väntar på ett sprudlande positivt blogginlägg fyllt av hundhår, babydregel, gullegull o göttigött. Å så kommer ja me de här! D e som d e nu, sori kyljykset o allt d där, men ja har SÅ i nerverna på att sköta om o sköta om o sköta om, att mata o att uppfostra o att lyssna, att lära o att lära mig, att borsta o att tvätta, vika o byka, o framför allt, att tänka på alla andras bästa, vad behöver hunden, vad behöver lilleman, o vad behöver lite större man. Uhhh, ja ja, sku ja ha tänkt på FÖRE ja skaffa mig allt d här, ja veet ja veeeet, men nu ha ja ju aldri vari en stor tänkare. Ja tutar o ja kör, o sen far ja fram som en ångvält me kängurubensin när ja väl e mitt i soppan. Än kör vi hårt, än hackar d på ställe. D e väl ingen idé att försöka ändra nu, efter 34 år, d sku ändå int bli ti nå. Fan vikken looser-fiilis ida  . Behöver tålamod o nerver, tålamod o nerver, tålamod o nerver, o kanske en liten liten gnutta av nån sorts egen tid??? 

Nåja nåjo, d blir nog ingen större logik i d här inlägge (heller)....

Måndag ida, grått o skitigt ute. Va ti hundparken me J&V. Doggen hadd lera o skit opp ti öronspetsarna så d ble bastun för honom efteråt. Sen sku lillfis äta o minglas me. Nu troor ja han håller på o somna.  Sku va priiima för ja bord pilla ihop lite övningsprov tills manolis kommer hem. Dom har finskaprov på onsdag. Hårtottarna rullar men d får dom fortsätta göra för ja tänker INT dammsuga ida. Ja e så trött på allt va min vardag innebär just nu att ja sku kunna skrika. Så nu vet ni d.

Finskaprov va d......

L

Några bilder från dopet.

Over & Out, nu ska här sovas!

kram,

loppan

Haj haj,

Satt mig ner o fundera på rubriken, som vanligt. Ja hatar rubriken, den e allti svårast. Förutom om man skriver hela inlägge o sen funderar fram rubriken, de e mycke lättare. Så vafför gör jag då int allti så? D kan man ju fråga sig...

Anyway, d ha vari en skön dag ida. Morgonen va först lite jobbi efter allt för några timmars sömn me både Nunski o lillfis i sängen, men sen ble d bara bättre o bättre. Vi kom iaf opp o iväg ut me doggen, före han sket inne. Nun for ti Caribia & Rax me pappa. En lååång skön Söndag me lugn o ro låg framför oss. Däfför gjord ja efter länken nånting totally unexpected!!!! Ja la mig i soffan, drog filten opp ti örona o läste en tidning, senaste numret av Pirkkablaskan om intresseklubben vill veta. Nu efteråt när ja tänker på d, o på hur ofta ja gör nå sånhärnt, harmar d lite att d va Pirkkas sugiga tidning ja fastna me. Fasligt. Nåja, d va ganska varmt o skönt under filten, fisen sov, hunden sov, så ja bestämd mig för o ta en  tupplur ja me!!! Så sov vi alla präktigt o nöjt i nästan 2 timmar .

För att lyda hela ordern (vila & gödning) ha ja oxå ränt runt stan på jakt efter en Marabou-platta ida. Int d lättaste ju när alla butiker e stängda. D va nog 1a gången på flera år ja gick in i en ärrä (R-kiosk), men ska man ha Mmmm så ska man . Efter 3/4 platta choklad börja d kännas som någo saltigt sku sitta fint, o what the hell, får man klagomål om att kindera e tunna så måst man göra nå åt saken! iväg me hund o unge, här sku handlas pizza!

Lydig o plikttrogen måst man ju åtm säga att ja e..

Nu kommer ja ihåg att ja sku klämma in lite dop-bilder oxå, o nu har ja ju såna. Glömde bara att ladda opp dom, men d ska ja göra nu. Kan ni fatta att lillfis sover sen en kvart  

puss puss så länge,

Loppan