Lycka 1. Alla dessa LJUVLIGA parker vi har omkring oss på alla håll o kanter här på nya stället. Ja ha int rikit fatta hur nära dom faktiskt e. Opp ti Samppalinna-parken går vi på 3 små minuter, ti idrottsparken på kanske 4, o ida märkte ja hur nära Vårdbergsparken oxå e, o att man därifrån bara behöver gå över en ynka gata o opp för ett par trappor för att sen kunna gå sista biten hem genom Samppisparken. Huuuuuur perfekt e int d här för oss??? Ja njuter, nästan lika mycke som doggen, av alla nya vyer, nya gator att trampa fram, o nya upptäckter varje dag.  Roligt oxå att träffa nya hundmänniskor, både folk o hundar ha tagi emot oss glatt o nyfiket. 

Lycka 2. Att hitta en sak som egentligen int e särskilt viktig alls men man ändå hetsar upp sig nå otroligt för då den försvinner. En sak kan ju inte bara försvinna....(eller, i d här hushålle, kan den?). Iaf, den återfanns, i ROSKIS, o lugnet har igen lagt sig för en stund  

Lycka 3. Glömde ja bort när ja skrev på lycka 2.

Lycka 4. Att Ponde ikväll va myyyycke piggare o gladare än igår o att full i fan-glimten definitivt e påväg tibax ti hans ögon. Febern steg ti 40,3 igen inatt o imorse va ja så orolig så ja beställde en tid ti dr. Dom kolla CRP för säkerhets skull o då d va normalt skickades vi hem igen me råde att leva som normalt men att se till att få ner febern då den stiger så där högt. D lär gå massor me konstiga sjukor nu, alla pöpön gottar sig i sommarvärmen, precis som vi . 

Lycka 5. Höll ja oxå på att glömma bort men d va faktiskt min barnsliga glädje över hur en hasti o lusti, mycke okomplicerad, snabblagad o dessutom hälsosam maträtt kan bli så god (eller va ja bara otroligt hungrig?). E sen en längre tid totalt ointresserad o omotiverad av matlagning, men ida, när ja äntligen tog sleven ur skåpet o körde igång, märkte ja att gnistan nog finns där nånstans ännu  

Vill ni testa e d bara att bryna lök o malet kött, krydda me tacokrydda, vitlök, lökpulver, svartpeppar, ketchup (hade ingen tomatpuré), o turkisk-svett-kryddblandning till kött som Mange i tiderna blanda ihop. Den kan d ju va svårt för er att få förstås men men blir ni riktigt nyfikna kan ja höra mig för va d e han har i den . Sen hade jag i lite vatten oxå, lät puttra en stund o ti sist i med en burk färdigkokta gröna linser. Där va d, tror ja, elär hade ja i nå mer....? tror int d. Ti d här en kastrull jasmineris o alla e glada o nöjda. Ponde som ha vari lite knepi me ätandet sen igår klämde i sig 2 tallrikar. Ett litet minus va nog grönsakerna, eller d faktum att dom int existera (om int linserna räknas...).  D får vi sii till att få i oss imo. Man kan ju int va helt perfekt heller, int allti...

Lycka 6. Måst nog va att ja känner mig så här pigg o uppåt trots den mindre behagliga natten på golvet i Pondes rum. Varken min säng, eller Titos som natten innan, dög nämligen. Han sku tibax ti sin egen, men helt ensam tänkte han ju förstås int ligga där me sin feber.

Lycka 7. Måst va att ja inser att ja måst gå o lägga mig nu, eller så ti kylskåpe. Vet int vikke ja ska välja....

Puss puss,

LoppaN

Efter några dar av totalt nervsläpp, utmattning o en obehagligt stark o över allt annat vinnande känsla av otillräcklighet känner ja mig ida mycke bättre ti mods. Dom senaste dagarna ha vari lite jobbiga om man säger så. Vart ja än ha vänt mig, hur ja än ha försökt se efter allas behov o intressen e d allti nån som inte får tiräckligt. Pontus har, kanske pga sjukan han haft nu 2 dar (eg bara feber, inatt över 40 grader), int släppt mig ur sikte för ens några minuter, o dom få gånger han gör d ropar han mamma elär ääite me jämna mellanrum för att kolla. D e säkert känningar av flytten, o ja tycker nästan han lugnat sig lite ren. Värdsliga saker e d ju, men när man e så här trött så kan d kännas som världens undergång att int få tvätta sig på mårån utan att d tar 1,5h pga alla Ponde-avbrott, eller att komma in i köke på mårån o mötas av ett helt haaaav av disk, som ja vet att måst diskas undan för annars finns d inga kärl o bestick ti lunchen, d här förstås medan hunden osar omkring kring mina ben så ja bara int går o glömmer att han vill ut. För att int tala om Nunni, som ja def sku villa göra mera tisammans me, men när, o hur? O hunden, dom sista månaderna ha ja träna me honom exakt en gång! D va igår, på fotisplan oppe i Vårdbergsparken. Kanske 15 min gav Pontus mig, sen va d slut på tålamode. Äh, just nu orkar ja int ens gå in på allt som e fel här. Ja bara blir så lessen när d ska va så här. Hur länge ska ja va så här trött, o när ska saker o ting nånsin ändra? Pontus ropar kakka o hela ansiktet strålar. Jag säger då går vi på pottan o han springer iväg, åt andra håller, så fort hans små ben bär honom. Ja har ingen energi att springa efter den lilla rackarn, att skratta o busa me honom o ta honom ti den där pottan. Ja har bara lust att gå in i ett skåp o böla. Ti sist går ja efter honom, för gråten ha ja ju lärt mig att kväva, tar i honom för hårt för ja e så irriterad, o för honom ti pottan. Inga skratt, inge kul i nånting, o högst antagligen, ingenting i pottan heller  

Skit i d nu, ida e ju en bättre dag. Kanske för att vi ha dammsugi, me gemensamma krafter, hälften igår o hälften ida, men iaf e d gjort. Diskborde e oxå tomt för tillfälle. Pondes feber verkar äntligen sjunka o me hjälp av en hel del ätbart gick vår promenad ti torge ganska smärtfritt. Vet int hur men ja fick hem både en enorm balkongblomma (en Verbena visa d sig va, riktigt färggrann o fin), jordgubbar, ärter o körsbär . Köpte oxå en ny pipmugg o lite barnbestick för att lätta på diskhelvetet...

Nu hoppas ja Ponde sover en liiiten stund till för ja tänkte gör någo ja int ha gjort här ännu, ta en kaffe på balkongen!!

Kraaam,

Loppan