Efter några dar av totalt nervsläpp, utmattning o en obehagligt stark o över allt annat vinnande känsla av otillräcklighet känner ja mig ida mycke bättre ti mods. Dom senaste dagarna ha vari lite jobbiga om man säger så. Vart ja än ha vänt mig, hur ja än ha försökt se efter allas behov o intressen e d allti nån som inte får tiräckligt. Pontus har, kanske pga sjukan han haft nu 2 dar (eg bara feber, inatt över 40 grader), int släppt mig ur sikte för ens några minuter, o dom få gånger han gör d ropar han mamma elär ääite me jämna mellanrum för att kolla. D e säkert känningar av flytten, o ja tycker nästan han lugnat sig lite ren. Värdsliga saker e d ju, men när man e så här trött så kan d kännas som världens undergång att int få tvätta sig på mårån utan att d tar 1,5h pga alla Ponde-avbrott, eller att komma in i köke på mårån o mötas av ett helt haaaav av disk, som ja vet att måst diskas undan för annars finns d inga kärl o bestick ti lunchen, d här förstås medan hunden osar omkring kring mina ben så ja bara int går o glömmer att han vill ut. För att int tala om Nunni, som ja def sku villa göra mera tisammans me, men när, o hur? O hunden, dom sista månaderna ha ja träna me honom exakt en gång! D va igår, på fotisplan oppe i Vårdbergsparken. Kanske 15 min gav Pontus mig, sen va d slut på tålamode. Äh, just nu orkar ja int ens gå in på allt som e fel här. Ja bara blir så lessen när d ska va så här. Hur länge ska ja va så här trött, o när ska saker o ting nånsin ändra? Pontus ropar kakka o hela ansiktet strålar. Jag säger då går vi på pottan o han springer iväg, åt andra håller, så fort hans små ben bär honom. Ja har ingen energi att springa efter den lilla rackarn, att skratta o busa me honom o ta honom ti den där pottan. Ja har bara lust att gå in i ett skåp o böla. Ti sist går ja efter honom, för gråten ha ja ju lärt mig att kväva, tar i honom för hårt för ja e så irriterad, o för honom ti pottan. Inga skratt, inge kul i nånting, o högst antagligen, ingenting i pottan heller  

Skit i d nu, ida e ju en bättre dag. Kanske för att vi ha dammsugi, me gemensamma krafter, hälften igår o hälften ida, men iaf e d gjort. Diskborde e oxå tomt för tillfälle. Pondes feber verkar äntligen sjunka o me hjälp av en hel del ätbart gick vår promenad ti torge ganska smärtfritt. Vet int hur men ja fick hem både en enorm balkongblomma (en Verbena visa d sig va, riktigt färggrann o fin), jordgubbar, ärter o körsbär . Köpte oxå en ny pipmugg o lite barnbestick för att lätta på diskhelvetet...

Nu hoppas ja Ponde sover en liiiten stund till för ja tänkte gör någo ja int ha gjort här ännu, ta en kaffe på balkongen!!

Kraaam,

Loppan