Jååååååååååååååååååååå, nu vill ja åka på BLOGGMINGEL!!!!!!!!!

vikken fråga.. . . .

Kväller,

Då va d Lördag. Ha vari en lång lördag, lång o fylld av funderingar. Dan börja 07.10 då klockan ringd, men int orka nu nån stiga opp då heller, d visst vi ju. Sista dagarna ha Ponde vakna för nattmat senare än normalt, tidigast 3, o sen sovit lite längre iställe, så vi behöver int stiga opp så där skiiit-tidigt mer. Fast snart börjar ju skolan för Nunni igen o då antar ja att ja ändå börjar stiga opp o hålla honom sällskap. Nåja, ja titta ut genom fönstre o såg grå seg sörja, en hel värld full av gråhet. Vem vill stiga opp då? Vem e pigg o VILL gå ut på långlänk me doggen? Ja int jag. Anyway, av nån orsak tog ja mig själv i kragen o skicka några mess, helt oplanerat (o väldigt olikt mig) o d resultera i några timmar hundpark me mina bästa vänner. D gjorde sååååå gott! D va en helt annan jag som promenera hem från parken. Dessutom....DESSUTOM uppförde sig min lilla vita hund alldeles förträffligt exemplariskt, lyssnade o löd till o me inne i hundparken  . Guuuuud va glad jag blir!!! 

D ja int förstår e att dom tycker han ha blivi stor, min lilla vita råtta..

En annan som ha blivi stor e lilla Pondeliino. D känns som igår vi va på TYKS...

Vart far tiden egentligen, vart flyger dagarna??? Alldeles just va han ett litet knyte som bara skrek tills alla va grannröda i ansikte, skrek o skrek o skrek. Nu e han helt plötsligt en egen liten person, me många många leenden, ett helt tydligt sinne för humor, o 2 små mjuka dregliga kinder han så gärna gnider mot mina så fort han får tillfälle (OM han förstås int just då har nå viktigare att hålla koll på). Otroligt d e va d e. Nu e d här en lite "svår" sak att skriva om, men ja skriver ju bara för min egen del, o för mig e ju dom här ungarna d absolut bästa som nånsin hänt mig. Den lycka dom ger mig varje dag, den går int att jämföra me nånting i livet.

Den äldre ungen e borta övernatten. Ja följde honom ti bussen på dan. 2a gången han åkte buss ensam o han va så nervös så hans mage...ja ja minns int va d va me den men nånting höll den på me . D föll jättefina snöflingor på oss, rikit som små stjärnor, medan vi vänta på bussen, o ja märkte att en äldre dam titta lite konstigt på oss. Kanske int så underligt som vi tjoa o hadde oss. Nunni slet pipon av sig o sprang runt o fånga snöflingor i den. Va sku vi göra då, dom va ju så fina.. Ännu ett av världens små mirakel.

En sång här imellan, sen kanske ja fortsätter mitt fladder.

Den bara e såååååååå bra just nu, o Ploutarxos e ju bara to DIE for  

Klockan ha hunni bli 22.30, jättelite känns d som, o ändå ha Pondling sovi nästan 2 timmar. Han vaknar nog tidigt inatt. 

Fastna o glo på några newsklipp om Ploutarxos. Länge sen ja ha hört grekiska på riktigt. I nyheterna kommer d ganska mycke o ganska fort, så där som d gör när greker talar. Sku borda hitta på nå för o hålla igång grekiskan. Borde ju börja lära Manolis småningom, nu e han ju till o me intresserad själv. Sen ringde dom från Arbis för ett tag sen, d va nog före Pondling steg ut i världen, o undra om ja sku villa hålla kurser igen, en massa kurser. Ja va tvungen att tacka nej, av många orsaker. Roligt va d ju, jätteroligt, men d tar för mycke tid. 

Från ett fladder ti ett annat. Ja ha på riktigt börja glubbla på vart vi ska ta vägen när d blir remppa här. Ha fått 2 erbjudanden (okej 3, men att bo hemma hos föräldrarna e out of all questions). Dom andra va U.S.A o Vasa  , välj nu där sen...

Nej, nu ha ja fladdra enough. Ska kolla lite andra bloggar.

Ha en skön fortsättning på helgen så hörs vi sooooon!

loppppppan