Kan helt utan tvekan säga att Manolis ha gått i världens bästa dagis. D ligger en bit från oss (tyvärr åt heeelt fel håll) o vi brukar gå förbi där nu o då. Sällan råkar dom va ute just då men ida va dom d. Vi stega ditåt, jag me den gröna pansarvagnen o Herr Dogg. D va roligt. Vi ÄLSKA d där dagise jag o manolis. D kanske ble som nån sorts trygg punkt, när d ju annars va ganska turbulenta tider då, efter att vi hade flyttat från Kreta. D blev ett ställe man gärna gick till, där d va glatt o roligt (int precis hela tiden förstås men för d mesta). D va så ja hadd svårt att slita mig o gå ti jobbe vissa dagar. Man kändes sig hemma helt enkelt, o välkommen, o vi va båda jättelessna när sista dagisåret börja lida mot sitt slut. Ja ja, int ska vi bli allt för melankoliska nu. Fladdra mig iaf tillbaka ti dom där åren en stund, o passa på o fixa ett litet bildkollage.

Helt ljuvliga tider, nu när man ha förträngt allt d som int va så bra. Tänk att minnet fungerar så.

Dom sista 3 bilderna e från avslutningen när Manolis sluta på dagis. Ja tycker nästan man ser  att han e lite "nere".

Hoppas förresten d int e nån som tar illa opp om den hamnat me på bild!!! Isf sätt ett mejl ti mig på loppan@mail.com så tar ja genast bort fotot.

Där va d, nu har ja int tid att sitta här mer. E ren på minus  

Vädre ida e strååålande, va ute 1,5h timme i morse, helt ljuvligt!! Nu ska ja fixa lite mat åt Herr Pondeliino o kanske koka ihop nå åt oss andra oxå.

Psst, ja ha äntligen kommi på va som verkligen hjälper mot sjuka torra läppar. Hade testat ALLT, femtielva olika läppfett, salvor o oljor, honung o ja vet int va, men för några nätter sen när ja hadd gått o lagt mig o sku smörja läpparna hitta ja ingen fettläpp i närheten. På hyllan vid sängen stod några tuber, o tur va väl d!! för nu vet ja att Dr.Scholls Active repair för spruckna hälar   d e d enda som hjälper mot riktigt sjuka läppar. Så d e så.

over and out,

Loppan 

Jååååååååååååååååååååå, nu vill ja åka på BLOGGMINGEL!!!!!!!!!

vikken fråga.. . . .

Kväller,

Då va d Lördag. Ha vari en lång lördag, lång o fylld av funderingar. Dan börja 07.10 då klockan ringd, men int orka nu nån stiga opp då heller, d visst vi ju. Sista dagarna ha Ponde vakna för nattmat senare än normalt, tidigast 3, o sen sovit lite längre iställe, så vi behöver int stiga opp så där skiiit-tidigt mer. Fast snart börjar ju skolan för Nunni igen o då antar ja att ja ändå börjar stiga opp o hålla honom sällskap. Nåja, ja titta ut genom fönstre o såg grå seg sörja, en hel värld full av gråhet. Vem vill stiga opp då? Vem e pigg o VILL gå ut på långlänk me doggen? Ja int jag. Anyway, av nån orsak tog ja mig själv i kragen o skicka några mess, helt oplanerat (o väldigt olikt mig) o d resultera i några timmar hundpark me mina bästa vänner. D gjorde sååååå gott! D va en helt annan jag som promenera hem från parken. Dessutom....DESSUTOM uppförde sig min lilla vita hund alldeles förträffligt exemplariskt, lyssnade o löd till o me inne i hundparken  . Guuuuud va glad jag blir!!! 

D ja int förstår e att dom tycker han ha blivi stor, min lilla vita råtta..

En annan som ha blivi stor e lilla Pondeliino. D känns som igår vi va på TYKS...

Vart far tiden egentligen, vart flyger dagarna??? Alldeles just va han ett litet knyte som bara skrek tills alla va grannröda i ansikte, skrek o skrek o skrek. Nu e han helt plötsligt en egen liten person, me många många leenden, ett helt tydligt sinne för humor, o 2 små mjuka dregliga kinder han så gärna gnider mot mina så fort han får tillfälle (OM han förstås int just då har nå viktigare att hålla koll på). Otroligt d e va d e. Nu e d här en lite "svår" sak att skriva om, men ja skriver ju bara för min egen del, o för mig e ju dom här ungarna d absolut bästa som nånsin hänt mig. Den lycka dom ger mig varje dag, den går int att jämföra me nånting i livet.

Den äldre ungen e borta övernatten. Ja följde honom ti bussen på dan. 2a gången han åkte buss ensam o han va så nervös så hans mage...ja ja minns int va d va me den men nånting höll den på me . D föll jättefina snöflingor på oss, rikit som små stjärnor, medan vi vänta på bussen, o ja märkte att en äldre dam titta lite konstigt på oss. Kanske int så underligt som vi tjoa o hadde oss. Nunni slet pipon av sig o sprang runt o fånga snöflingor i den. Va sku vi göra då, dom va ju så fina.. Ännu ett av världens små mirakel.

En sång här imellan, sen kanske ja fortsätter mitt fladder.

Den bara e såååååååå bra just nu, o Ploutarxos e ju bara to DIE for  

Klockan ha hunni bli 22.30, jättelite känns d som, o ändå ha Pondling sovi nästan 2 timmar. Han vaknar nog tidigt inatt. 

Fastna o glo på några newsklipp om Ploutarxos. Länge sen ja ha hört grekiska på riktigt. I nyheterna kommer d ganska mycke o ganska fort, så där som d gör när greker talar. Sku borda hitta på nå för o hålla igång grekiskan. Borde ju börja lära Manolis småningom, nu e han ju till o me intresserad själv. Sen ringde dom från Arbis för ett tag sen, d va nog före Pondling steg ut i världen, o undra om ja sku villa hålla kurser igen, en massa kurser. Ja va tvungen att tacka nej, av många orsaker. Roligt va d ju, jätteroligt, men d tar för mycke tid. 

Från ett fladder ti ett annat. Ja ha på riktigt börja glubbla på vart vi ska ta vägen när d blir remppa här. Ha fått 2 erbjudanden (okej 3, men att bo hemma hos föräldrarna e out of all questions). Dom andra va U.S.A o Vasa  , välj nu där sen...

Nej, nu ha ja fladdra enough. Ska kolla lite andra bloggar.

Ha en skön fortsättning på helgen så hörs vi sooooon!

loppppppan 

Arrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrgh, nä, så där börja ja ju int. Lördag ida, elär Onsda, Torsdag e d nog. Har ingen koll på nå dagar nu när Manolis e ledig. Ha försökt blogga sen igår, men så fort ja klämmer ner reven i stolen e d nån som skriker. Disken i köke ha oxå skriki i flera dar. Fattar int, förr diska ja allti undan? Nu e d ja som ti sist skriker när d int finns nå rena bestick i lådorna.  

En allt vanligare syn hos oss  

För övrigt går d bra, för övrigt alltså.... Ja e bara så jä*la kypsä på somligas dubblespel, dubbel-liv, va man nu ska kalla d. Fattar int heller hur folk tänker, o vem som mår bra av sånt, ja menar att dom sårar andra e givet, men för att få d o gå ihop på någo vis måst dom ju då själva må bra av d???

D kanske mest störande i d hela e att ja orkar bry mig. Ja önskar ja en vacker dag kommer att befinna mig över all sån härn skit, kunna känna att d verkligen int rör mig nånstans, att d bara e dom inblandades problem o magaplågor, int mina.

D där iss vi int fastna i, d orkar ju ingen me  .  Kan iställe visa hur fint Manolis rum ble när vi (mest han) möblera om ida. Han ha villa göra d ganska länge o nu tog vi tag i den saken!

Ja ha dom sista dagarna så smått börja planera en ny Stockholms-resa. Manolis fick en liten resa när han fyllde år ifjol, o d visa sig va en rikti hit. Han ha nu spara pengar flera månader o pratar om d nästan dagligen. Kiva!

Tänker ofta på vår resa ifjol, den va super-lyckad. Då låg ju lille Pondling ännu i min magen o svällde  .

I år blir d lite krångligare att få hundvakt. Båda mina kaverin som hittills ställt opp har nu själva hund o d gör ju allt lite svårare. Men månne vi int löser även d här.

Igår hadde Nunni o jag en såndärn göra-allt-nu-på-en-gång-dag. Vi hann me frissa för honom (ja har ju int så mycke att klippa bort mer), fylla paprikor ti middag o koka blåbärs-vanilj-sylt ti maizenakrämen, dammsuga o storstäda skit ur hörnen o byka-hänga-byka-hänga några varv. Sen hadd ja ju ännu tänkt blogga. Tänkte o tänkte hela dan, men ti sist ble d en kort halklänk me tito;

en snabbdusch på d, o så såg vi gammal sugig skräckfilm som ja hadd lovat Nunni. Living hell hette den, o va i sig rikit rolig. Ganska dåliga va ju effekterna o så, men ja somna int en enda gång, gav int heller opp för att sätta mig o blogga iställe, så någorlunda okej måst den ju ha vari .

Annars rullar dagarna på. Förra veckan va d Penkkarit. Nunni fixa hem ett godislager som heter duga:

Han fortsätter oxå va Pontus absolut bästaSTE storebror. D e rikit rörande o se, nästan så man kan ta tag i kärleken som finns mellan dom. Hoppas d kommer o va så för alltid o alltid.

Ja passa på o hamstra lite hundmat i Lidde för några dar sen. Den va sjukt billig så ja kund int låta bli, 0.90e burken. Brukar köpa vanliga små burkar för d prise, o den här e på 1,25kg! Ganska stor skillnad. Föräldrarna igen ha hamstra gluttfri pasta åt mig, från Tarjoustalo tror ja (?). En påse ja brukar köpa för 4-5 e ha kosta 1,90 tyckte ja hon sa, ganska ordentlig skillnad där oxå.

Nu kan ja alltså leva länge o gott på gluttfri pasta o hundmat   

Mums!

Skämt o sido, nånstans ha ja i tiderna läst att 1/3 av all hundmat i världen äts av andra än hundar. Vet sen, ibland när man öppnar en burk doftar d rikit gott, lite som corned beef. E ja sjuk nu?....

Förresten, ida sku ja va hyperhurtig tänkte jag (när man ändå begav sig ut i d där skiiitvädre) o skuffa vagn så långt ja orka. D va ganska tungt i floskan, oxå inne i stan e d stora vallar o bassänger speciellt vid övergångarna. Nåh, vi gick o vi gick, kom en bit utanför stan, där va d redan lättare o gå, så ja giiick o ja giiiick, hurtig som ja e.....

Ni kan ju gissa va som hände.. Jo, vi tappa bort oss  . Ja har lokalsinne som en död blomfluga, o där tvinna vi på, bland gator o gränder. Till o me Tito snegla på mig imellanåt, lite så där att "e du nu rikit säker på va du håller på me?" (ja får ganska ofta den blicken av honom...) Nåh, vår lilla länk ble en lite längre länk, o d va rikit roligt, förutom att ja hadd dyblöta fötter. Ponde sov lyckligt ovetande om vilka snöhögar o vallgravar ja drog honom igenom o Tito va så utmattad så han int orka dra ens . Ti sist hitta vi hem igen, d fira ja me att köpa Carte Dór glass (den har dom oxå erbjudande på nu). Ha äti så lite glass den sista tiden så ja tyckte d passa bra nu . . .

Nu blir d Schluss. Pondlig ha sovi jättelite ida o ja sitter här som på nålar o önskar att ha int ska vakna rikit ännu. Hemskt va, usel känner man sig imellanåt. Han som e så glad o god o papparainen-aktig nuförtiden, o så vill man int va me honom!!! Nej d vill ja visst d, speciellt nu när ja fick bloggat oxå  .

D ble ganska långt d här va...sover du? Ja kommer aldri att glömma i gymnasiet när vi hadd Mecki i engelska o sku skriva en uppsats på about 4 sidor. Ja lämna in 13 sidor fladder o hans min va helt underbar. Hitta mina gamla uppsatser för några dar sen o gav dom åt Nunni o läsa. Int många timmar efter d lämna han in d här åt mig:

BROTTET I MEXIKO GER TJUGO ÅR I SUMALISKT FENGELSE

Brottet bestor av ett rån i den största banken i mexiko. 3 personer dödade 5 skadade. banken var en sån bank där man kunde gå och växla pengar. 999975555 pund blev stulet. vi tror att det var 5 pers. vi har ett vittne som häter matias fåndell. vi har namnet på 3 av tjuvarna, tjuv 2 häter pestos matestos, tjuv 5 häter kindros kandrolius och tjuv 3 häter mankis monakis. men vi vet inte till utseende vem som är vem. vi tror att alla tjuvar kommer från jugoslavien. vi undrar om du skulle kunna lämna din solsemester i de tropiska länderna och komma till mexiko och hjälpa oss. skriv textari sen tillbaks om du iss komma. just det vi har hittat lite bevis tillx en skinnbesparare som en av tjuvarna hade och den andra tjuven hade en blodbesparare och den 3 tjuven hade en hårbesparare och den 4 tjuven hade en nagelbesparare och sist och slutligen den 5 tjuven en spottbesparare och alla dehär sakerna glömde tjuvarna. meddela sen om du kommer.

med brottsliga hälsningar, poliskomisarie manolis G

Helt ljuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuvlig int sant  . Ja tycker åtm han skriver jättebra, och fantasi råder d ju ingen brist på i d huvudet.

Jamen jo, schlusss va d alltså.

hej på er,

L8 

Tänk att man en gång inbilla sig att man har mycke tid ti allt möjligt när man e hemma me en baby. Hah! D känns som dagarna flyger förbi o d e just o just att man hinner me d man "måst". Som disken ida, där står den, som igår, viskar o väser på mig varje gång ja går förbi men hittills ha ja lyckas ignorera den. Vet int vafför, d kan int va för att ja vet att mor min kommer hit ikväll o genast kommer att ställa sig o diska undan, för ja verkligen hatar att lämna så tills d kommer nån hit. Kan d va nån protest d e fråga om, nån litet litet inbördeskrig inom mig, mot pedanteriet? Vafför ble ja egentligen pedant? Sjukt. Nåh, där står disken iaf, elär rättare sagt väller fram, överallt! Skit samma, den får stå där tills d känns annorlunda. Måst va den vettigaste tanken ja haft på länge  

Ponde somna just så eg bord d va Tito-tid nu. Försöker att träna me honom varje dag, int mycke, men 10-15 minuter helst. Länken ida gick relativt hyfsat. Märkte igen att ju lugnare o mer sansad ja lyckas hålla mig, dess lugnare e oxå hunden. Märkligt va?  . Vi träffa en kompis som oxå har en valkkare, hennes e 2 veckor äldre än Tito o ha allti vari mycke "kovare" av sig, men ändå lytt henne så gott som perfekt. Nu ha hon vari borta en månad o doggen lurifaxar en del. Lite e väl protest, elä hämnd (lite som ungar när man hämtar dom på dagis ibland, först skriker dom när man far, o sen skriker dom igen när man kommer för att dom blir påminda om att man lämna dom), o lite har d säkert me åldern o göra. Våra "små" doggar börjar ju bli nån sorts män småningom. Ja, Tito blir d ju aldri riktigt nån MAN av...(tack gode gud för d!) men iaf, hormonerna gör sitt för att hålla livet spännande o underhållande för oss varje dag.

Anyway, som alltid kändes d tröstande att se att d int bara e jag som kämpar på me min hund. Man vet d ju annars oxå, men att se d så här i praktiken känns mera riktigt. Har du förresten nå bra ledarskaps-övningar att tipsa mig om? Har hittat en del på näte, o ja tycker dom funkkar faktiskt, men som me allt e d ju tålamod tålamod o åter tålamod som gäller.

D händer en del ida, o imo, o i övermorgon oxå faktiskt. Som vanligt kommer allt på en gång när d väl kommer. Ida har Ponde pappa-besök några timmar. Jag ska passa på o fara ti stan o träffa en kompis ja int ha sitt på åååår o dar. Ska bli riktigt roligt! Så här roligt hadde vi sist ja såg henne...

Den här gången blir tampongerna hemma . Om ja hittar hem ikväll ska ja ännu baka en superbt god chokladkaka till imo, jo för då e d oxå hålligång. Rajjtan-tajjtan i dagarna 3 elä hur gick d nu. Kakrecepte vill ja ännu tacka Lotta för. Den e alltså helt supergod! Imo blir d frissa & på kvällen Dinner me 2 najssiga mimmelin, nämligen dom här:

Kakan tänkte ja bjuda dom på efter middagen. D här ble ju utförligt. Hmm, nå nu vet ni iaf va som händer den här veckan. Nästa vecka har äldre sonen sen sportlov o då ska vi överleva några dagar ute i skogen, förhoppningsvis Buzzadora soygurt me goda vänner, träffa lite hundfolk o eventuellt oxå hinna bara va o ha d bra.

Slutpladdrat för den här gången, ja har ju en hund att träna!

kramar,

Loppan

Pssst, roligt att så många ännu hittar hit!

Guttten Gurten,

Hej ja....här har ni mig igen, om ni nu finns därute ännu. D gör ni förstås, men kanske int "här" längre. Nåh, ja försöker mig nu på att blogga igen iaf. Känns helt konstigt, e fortfarande int helt säker på va ja gör, elär om ja ska göra d. Båda ungarna sover, Tito ha vari ut ren o ja tänker int diska undan, så här sitter ja me lite tid, för sova tänker ja int heller, rikit ännu..

D e ju ett tag sen sist. Ja minns int ens va som ha hänt, bara att d e en massa. Tiden flyter lixom på som i dimma som folk brukar säga. D e fullt opp hela tiden men man gör egentligen ingenting. Elär jo, man gör, på tok för mycke hela tiden, men int såna saker som räknas lixom. Att sköta hem o hus räknas int, d hör ju bara till. Märker ni hur ja yrar, o ja ha knappt kommi igång ännu . . .

Några månader ha alltså gått. D ha vari opp o d ha vari ner, mera ner måst ja tyvärr säga, men ja hoppas d börjar va nog av den sorten nu. Åtm lilla Pondling ha ändra aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaavsevärt ti d bättre, vår lilla guldbagge, kakkakanon, pruttelutte-truddelutt, nå mer babygullejollerdoller ni vill höra?

Iaf e han 6 månader nu, SEX MÅNADER!!!! ett halvt ÅÅÅÅÅR!! Han e (o förblir?) skallig o tandlös o krypa vill han icke heller, men han äter iaf me god aptit  . Sover gör han oxå, betydligt godare o mer än förr, men naturligtvis vaknar han för säkerhets skull  1-2 gånger per natt o för att fylla sin lilla magge. D gör ingenting för nuförtiden somnar han nästan om före man hinner lägga ner honom i egen säng igen. 

Så e d Titling, vår lilla långhåriga tonårsbest. Ganska mycke av min tid o energi går ti honom. Ja försöker febrilt få bort hans dragande i kopplet, o efter månader av stannande o svängande (o svärande o perklande) tycker ja mig kunna se en liiiiiten förbättring. Tålamod tålamod tålamod, o ja tror faktiskt d kommer att bli bra. Ha börjat i hundskola me honom oxå igen, o tränar små tricks som gimme 5, hämta saker o skuffa  boll. D e jätteroligt, när otåliga jag äntligen inser att saker o ting tar tid, o att ja behöver flera ton mer tålamod än ja trodde ja har, men....men men, vi ha lyckats me en del, o när nu en gång  positiviteten verkat ta över ida kan ja väl oxå skriva att ja tror vi kommer att lyckas me mycke mer ännu. 

Nästan lika febrilt som ja försöker få honom att sluta dra i kopplet försöker ja ibland oxå ta bilder på honom.

D lyckas ibland bättre..

och ibland lite sämre....

Behöver ja tillägga att han ÄLSKAR snö?

Ja tror att ja ska sluta här. Känns passligt som 1a bloggeri efter en så lång paus. Vi får sii hur d blir me bloggen i framtiden. Blir d rajjtan-tajjtan me kommentarer o annat najs kanske ja kommer igång igen, vem vet  .

Nu ska ja iaf sova lite, så gunatt på dig,

Loppan

Hej,

Ha några dar nu fundera på att sluta me bloggen, åtm för en tid, tills d värsta e över här. För d e d ju helt tydligt int. Alltför snabb va ja att jubla o lovprisa den där magiska 3-månaders gränsen. D va bra en vecka o nu har vi d dubbelt jobbigare än förut. Ja får int ut någo av o hålla på o klaga här, ingen får ut någo av d. O dom där 2 pigga glada inläggena i månaden kompenserar int för allt mitt katzenjammer. Så d e ingen idé helt enkelt. 

Va ti Mylly igår me Mari. Tänkte ja äntligen sku få några julklappar köpta. Ha!!! Vafför ska ja ens inbilla mig såna saker? Attitydbarnet börja me att protestskita så fort vi kom in i shoppingcentre. Efter blöjbyte tänkte ja han sku lugna sig, kanske till o me tycka d va ROLIGT att åka omkring därinne o titta på alla o allting. Nej sini, han tänkte då int ha roligt! Han skrek, han skrek, han skrek o han skrek, ingen skillnad hur vi skuffa o gunga o knuffa o vagga o ja vet int va allt. Ti sist, när hans ögon va knallröda av gråt, skrikande o trötthet, o Mari täckte hans ansikte me ett täcke, ble han knäpptyst   o somna. Hann sen hitta några klappar som sagt, före han vakna, förargad av vårt lilla trick, o skrek hela vägen hem. Andra barn brukar sova i bil va jag vet, men int mitt förstås...

Ida morse va d precis samma sak, han va så arg så arg så arg hela morgon. Ja orka int ens försöka gå i duschen som ja hadd tänkt, tvätta faktiskt int ens ansikte för ja ORKA int höra skrike. Han tystnar int heller i första tage om man försöker vänta ut honom, ja undrar faktiskt om han sku tystna överhuvudtaget, han bara arbetar opp sin ilska tills han varken ser elär hör. Så ut gick vi, fräscha o glada som små citroner, men hunden va väl glad iaf. D slog mig i nå skede, att kanske vårt begränsade farande oxå kan bero på hunden, ja menar ungen pressas ju i vagnen 2-3 ggr dagligen redan för att gå ut på hundlänk. Int kan man väl ha dom o BO i vagnen heller. Kanske han blir leidun? Å andra sidan tycker ja andra typ "lever" på stan o igång, ungen i vagnen bara o iväg, där ligger dom hur nöjda som helst. Fast ja kan ju ha fel, o ungar e ju onekligen olika oxå.

Ja ger iaf opp nu me försöken ti nån sorts socialt liv. D får vänta. Enda stunderna han e någorlunda nöjd, åtm imellanåt, e när d e lugn o ro, ingenting utöver d vanliga lixom, härhemma. Så här får vi väl sitta då....tills hans baby-teini-meininki lugnar sig. Vet int VA d e me honom nu, vafför e han aldrig nöjd? Ja borde sitta o underhålla honom precis hela tiden. Ändå ha han förr ganska nöjt sutti i sittern "själv" utan att genast börja gapa. Int tycker ja heller att ja varit för snabb me att ta opp honom när han gråter, nog ha han fått sitta o gapa, just för att undvika att han märker att man genast tar opp honom. Ätande vet ja int heller me, får han tiräckligt? annars sku d väl int komma över så mycke som d gör? Eller kan han få i sig tiräcklig mängd men int tiräckligt me näring? men då sku han väl int gå opp heller som han gör. O ja tycker ju nog att ja äter mångsidigt o tiräckligt. Ja veeet int, tur att vi har rådgivning nästa vecka. Kanske man kunde testa me lite fast mat småningom, om han sku bli nöjdare då? Vällingen ha ja tänkt skippa, ha läst att den egentligen e helt onödigt.

E lite trött på d här jä**a klagande faktiskt, måst ju va rent patetiskt att läsa. Å andra sidan e ja så slut så ja vänder taggarna utåt vid minsta lilla pik. Ingen kan veta va ja går igenom som int går igenom precis samma själv, o d gör ingen, åtm ingen ja känner. 

D va d från denna lilla otacksamma muminmamma. Fyy för mig som int kan glädja mig över varje liten fis mina barn släpper, som int kan skratta o skoja bort varenda ett fanstyg som händer här.

Pussar, vi kanske hörs nångång!

Annars tackar ja för mig, stort tack ti trogna läsare för allt stöd o tröstande ord  

D blir tyst här ett tag nu.

Loppan

...titta ja mig omkring igår. D va 1a gången ja va "ute" på ETT ÅR! Ja va säkert jättekiva sällskap där ja satt o glodd. Som en rikti fåne kände ja mig imellanåt när ja själv märkte hur ja satt o stirra. Som ja int sku ha sitt folk förut!! Herreguud ja måst börja gå ut mer...

Va alltså ut o äta igår, me ett gäng ja gillar skarpt. Kändes onekligen lite dumt att lämna d lilla attityd-barnet me nån annan, me tanke på hur skriki o amper han varit sista tiden, men d enda som behövdes va tydligen att ja försvann, för Herr amper hadd sovi HELA kvällen!!!!  .  Ida ha han vari liiite nöjdare, men int slösar han me smilena precis. Han ha sovi kortare snuttar hittills men nu tycks d gå som igår kväll, han ha nog sovi över 2 timmar ren. Lite skit me tanke på att ja ännu måst hiva honom i vagnen o gå långlänk me doggemannen...

Dom säger att d e lillajul ida. D enda här som tyder på d e väl dom tända ljusen... Hadd tänkt plocka fram lite pynt men int orkar ja. Tar d imo, kanske... Imo ska d handlas julklappar så d passar bra me julpyntas då. En liten hård gluttpepparkaka sku ja faktiskt nog kunna äta känner ja nu, dom e såååå goda. Sempers pepparkakor alltså, supergoda, men man kan int sluta äta dom.

Nåja, men nu händer d här, så ja får fortsätta another time. GLAD LILLAJUL o mycke myyys ti er!!!!

kram,

loppan