Int så jättepyttelitet heller för den delen, stod Pontus helt utan stöd ida, han svaja int ens, utan stod säkert på sina små båddåga stolpar. Ja lyckades för en gångs skull ha kameran redo o fick d på bild. Samma bild råkar innehålla en massa små roliga detaljer. Ni ser själv:

D där hundhuvu kan va alldeles otroligt skrattretande när d poppar opp än i d ena fönstret än i d andra, o oxå när man int ser hela huvude kan man allti si topparna av gigantöronen på vift nånstans. Den hunden har total koll på oss  

Nunnis min när han såg hur länge Pontus hölls stående va oxå ganska suverän, fast den syns nog int så bra här, o så överlag tycker ja bara den här bilden på vår lilla klotkastare e helt super. D osar sommar o bruna knubbiga sommarbarnsben om den.

Pontus knutna nävar märkte ja först nu. Månne han trodde att han höll i sig, kanske däfför han stod så stadigt.  

Nu tyxx den lilla mannen vakna igen. Bäst att få r***n ur stolen då, för vi ska ti stan o handla skumppa!

Sommarkramar från 

Loppan & boyzen