Fröken Prusiluska ha gjort d igen. Ja veet ja veet, ja ha blivi erbjuden hjälp, till o me att kalase sku hållas på annan ort o ja int sku behöva lyfta ett finger, men vill jag d? Borde ja ta emot hjälpen? helt klart, men kan jag? vill jag? I d här falle sku jag nog ganska lätt ha kunna, d sku bara ha behövts ett ja o en liten omställning. Men ville jag? nej, o e ja envis? JA! Så därför ha ja igen sliti på som ett litet djur här. Dammsugi, vädrat allt som går att vädra, putsat badrum, lagat smörgåstårta o bakat, fixat o fifflat som om ja int sku ha förstånd i knoppen, allt medan Pondus ha fari fram i lägenheten som en snor- o spysprutande tornado. Vi ha gråti ikapp otaliga gånger o ja ha kännt mig som världens ruttnaste, på ALLA vis. Mörka mörka tankar om hur ja int klarar av o sköta mina barn, ännu mörkare tankar om hur ja int ens vill mera, mörkt mörkt som d blir när d blir för mycke. 

Ja vet ju att ja sku kunna va så mycke bättre, för mig själv, o för oss alla, om ja bara sku kunna ha lite mercy, sluta kräva hela universum av mig själv hela tiden.  D som tar hårdast e när ja börjar känna hur ja e mer ti skada än nytta för ungarna. Mina älskade små snågelungar som ja vill göra allt för.

Ja fiskar sen inga sympatikommentarer me d här inlägge. Ja ble erbjuden hjälp, ja sku ha kunna komma undan mycke mycke lättare. Bloggar för mig själv nu, lite terapiblogg. Ja hoppas ju på d sätte sakta men säkert komma underfund me hur ja fungerar, o hur ja sku kunna fungera lite annorlunda. 

Nåja, d va gårdagen d. Ja fick efter många om o men allt gjort o lite till o ja kände mig oväntat nog riktigt zufrieden när ja äntligen la mig. E man envis går d, men man behöver ju int köra slut på sig själv bara för d. 

Lite kalasgott:

O så vill ja tacka speciellt Anna i U.S.A för alla kakformar hon skickat mig genom åren. Utan dem vet ja inte var Pondus sku va just nu, o va kalasgästerna sku få tugga på senare idag. . . . 

En hellyckad länk längs me ån i morse gjorde sitt me humöre. Tito va som en dröm. Skällde visserligen ner en trevlig fransman som ble förtjust i honom, men inte ens d skrämde bort fransen. D e fransk-italiensk marknad mittemot Pinellan, supermysigt. Synd att man inte visste om d tidigare. Sku gärna ha gått där längre o tittat. 

Nu hoppas ja Pondus somnar en stund. Han e så himla täppt o snorig. Fattar int att d int går om snart! Ja borde hitta nå att ha på mig o sen börja förbereda Nunnis favoritsnacks, nachos gratinerade me chilisås, salami o riven ost. 

Puss så länge, gud va skönt att må lite bättre igen!!

Loppan