Hoj hoj,

Dax för Söndagsvinet. Ja går man int på nattvard får man väl ta ett glas hemma? Känner mig så pass präktig att jag nog e värd ett glas vin. Nästa veckas mat e nästan avklarad, ugnsomeletten me broisku, potatis o purjo står klar på spisen o breve den puttrar en stor kasserull spanakorizo. Gött gött, grekiskt spenatris alltså, om d ble oklart. Tror ni månne att d enda vi gör här e äter? D verkar ju så, ibland tror ja d själv. Ja äter & ja äts av , that´s my mission. Går nog mer mat i d här hushålle än i en familj me 7 vuxna män. Hu e d så?? 

Ha oxå diska 17 gånger ida, vari ut o busa riktigt ordentligt me hunden o så fått gårdagens byke upphängt. Jajjjamensan, o lillfis sover, o storfis siir på Beck. Så hos oss alltså.

Dopet närmar sig o ja känner lite panik. Har ingenting klart för mig förutom ungefär vem som kommer o ungefär va d e meningen att vi ska äta, ja, o va den unge mannen ska heta då förstås. Inga handlingslistor, ingen planering på när vad ska göras, inge handlat o framför allt inge humm. Nåh, d löser sig väl sen. Mor min den ädla lova iaf komma hit över helgen då så ja får lite mer uträttat lite lättare. Lättare förresten, lillfisen vår, han ha vari så GLAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAD dom senaste dagarna. Alltså ida när han vakna va han int ens ARG  . Han låg lugnt o nöjt o morna sig i sin säng o va genast riktigt glad när ja tog opp honom. Sånt värmer ju onekligen även dom kallaste hjärtan.

Ska kolla d där rise nu, sen bord ja ju dammsuga!!! D hadd ja helt förträngt  Ufff...

Söndax-kramar,

Loppan