Ida ble ja milt uttryckt tagen på gatan, slagen i handen, va d nu än heter. Gick på jobbe, stånkande o svettrik som vanligt, när plötsligt T kommer o säger att ja måst på kaffe....MÅST på kaffe. D e sällan ja tar nå eftermiddagskaffe, o nu måste ja plötsligt???

Trippar på graciösa steg ti matsalen där ja möts av d värsta, ett helt gäng vänliga själar som står där för att fira mig o min Ponde!!!!! Paniiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiik, vet ni hur dålig ja e på sån härna situationer?? 

Vi fick världens finaste blöjtårta, me en massa söta Ponde-grejer (o int heller Nunnin hadd dom glömt, där fanns en godispåse ti honom me), o kan ni tänka er, allt gick i gröööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööönt .

M hadd baka glutenfri jordgubbstårta o ja passa på o drog in några lass, när ja ändå va igång, slurp, int alltför ofta man får gräddtårta (tillåten sådan) mera.

Här sir ni blöjtårtan, fin va? Tito va ganska intresserad när ja ramla in me den. På den 2a bilden sir ni honom i hans egna lilla balkong-vrå, han älskar att ligga där i svalkan.

Efter att  ha fått privatskjuts hem från jobbe (som ja sa, ja sku lätt kunna vänja mig vid dagar som den här )  hittade jag hemmet i mycke fint skick o insåg, att bättre än så här blir livet int. Dagar som den här värmer o fyller mitt slitna gamla hjärta me så mycke värme att ja blir helt paff faktiskt.

Puss & Kram, nu måst ja övergå ti chokladsåsen. D ska bli glassportioner när min lilla STORA 10-åring kommer hem ikväll 

Loppmoran