Hej,

Blir kort d här, har egentligen int mycke att skriva om. Live rullar på, jag rullar på, elär rättare sagt jag o Ponde rullar på .

Höjdpunkten ida (förutom vädre förstås) e att ja fick Nunni me på ett läger i sommar. Råka sii annonsen i ÅU helt i misstag o tog snabbt kontakt, o visst, han rymdes me. D bästa me d hela e ju att Nunni e ELD o LÅGOR över lägret. Ja visste att d sku passa honom som handen i handsken. TIDRESAN.

En annan sak ja e glad över e Tito. Vi ha haft flera besök av folk me barn (oxå riktigt vilda sådana...) nu sista tiden o d ha gått lika bra varje gång. Int ett skall, int nå skygghet, helt super!!!! Han verkar trivas me barn o deras galna upptåg, han e bara lite ovan. D ska ja fortsätta jobba på.

Typ 4 veckor jobb kvar, o känslorna e delade. Den förr helt overkliga känslan håller iaf på o ersättas me nyfikenhet o ja vet int vad. Aldri förr ha ja gått hemma så, först o väntat på ett litet barn, sen som "hemma-mamma". Myskot.

Japp, sa ju att d sku bli kort d här. Doggen o Nunni e som två små trilskna syskon ibland, Nunni råmar o vill va ifred, Tito svansar efter o vill leka .

Nu lite läxor, sen blir d väl långlänk igen. 

Kraaaaaaam