Ibland undrar jag, int så sällan heller sista tiden, hur mycke otur en människa kan ha. Jo jo, d finns folk, o mängder me folk, som har d MYYYCKE värre än jag, som lever i nöd o krig o va fan vet jag, ja har d bra, nu vet ja d, men ibland...

När ja kom hem från jobbe ida kände ja mig ganska pigg, nästan. Hadd tala ut me Nunni igår, om både d ena o d andra vi båda nog gått o funderat på, o ja tror d fällde många små stenar från både hans o mitt hjärta, d lätta, o d va skönt efteråt. Sen redde ja ut en del annat ja tyckte ja behövde göra, oxå d ti belåtenhet, allt kändes riktigt bra för ögonblicket. Då måst d ju, d bara måst, komma nån liten liten jävla sak o förstöra allting, bara för att d int ska få va bra, åtminstone int längre än några minuter i ett streck. Ja kom hem o märkte ganska snabbt att Tito gick o ruska på huvu, hela tiden, han krafsa o han krafsa på sitt ena öra, o dessutom hängde d hälften lägre än d andra. Jaha, så en öroninflammation nu då för att nu ha någo att göra/tänka på/betala för/bekymra sig om. FAN säger ja! Vafför ska d va så här??? Sen efter d här, går ja mitt dumma nöt o klickar på en länk en kompis (inte) har skickat mig på fb, SPAM SPAM SPAM. Hux fluxx hadd den sketna skitlänken flugi iväg ti ALLA mina kontakter på fb, dessutom oxå messat dom på chatten. Jävla skiiit säger ja bara, o ja tänker int ens be om ursäkt för språket den här gången.

Ja e så arg o less o ilsken just nu, o av allt d blir ja så fruktansvärt trött. D e tur att d blir helg, långhelg dessutom. Ja ska ha ett glas rött imo kväll, var ja än e o va som än händer, ett glas rött ska ja ha.

L8