Ha ha, ida e jag glad. Ja ja, stabilileten själv, men vem bryr sig? Igår va en HEMSK dag, på alla sätt o vis. Ja kan int komma på en endaste liten sak som sku ha gått bra. Kanske d va just d, d rann lixom över o inatt psyka ja mig själv ti att ta i me nya tag? Va vet ja, men ja kände d ren när ja tog dom första stegen utanför dörren imorse, hur d kändes bättre på någo vis. Sen kom ja ti jobbet o hitta en bild, bara en liten enkel bild, me några bifogade ord förstås, o bubblet va där igen, i min mage. Visst fan klarar ja d här igen, dåliga dar e till för att följas av bättre dar. Dåliga dar kommer för att vi ska komma ihåg hur bra vi har d egentligen, o hur duktiga vi e på att jobba oss upp ur dom där svackorna. Visst måst d ju va så?

Här e bilden ja fick:

Söt elä hur? En sån vill ja ju va, tänk att bli ihågkommen som stål-loppan, hon som allti klara sig. D sku va någo d   

Har int nå mer på hjärta just nu, men ja önskar oss alla en superskön Torsdag! nu e helgen nässstan här   

Stor kram,

loppan