Titos mår bra, tror ja åtm. Aptiten e d inge fel på, int sömnen heller. Ja tror han växer me rekordfart. Kiss&kakket börjar fungera ganska bra, han ha fatta galoppen, fast d förstås händer olyckor. D lär d ju ska göra ett bra tag ännu. Han sitter o ger tass, förstår ganska bra vänta o varsågod oxå. Ida klippt vi klorna andra gången o d gick superbra!

Ja känner mig som världens sämsta mest irriterade valpägare men ja gör iaf va ja kan.

kram

L8

...en i magen, o så faller allt. Hur kan d va möjligt?

Här står ja nu, igen, o försöker va så där stark som dom säger att ja e. Int e ja alls stark. Helst av allt sku ja ligga o drunkna i ett hav av tårar som aldri slutar välla fram. Ja försöker dölja sorgen för Nunni. Ja vet int ens va ja bord göra, ja vet int hur han mår, egentligen. Han e stark, d vet ja, men han ska ju int behöva va d.

Ja orkar int si framåt som dom säger, ja vill int ens. Ja har så mycke glädje i livet, så mycke att si fram emot, men ja känner ingenting av d, ingenting. Ja känner mig så skit som behandlar Nunni som ja gör, vräser, fräser, gråter. Han e int värd d, int den här gången heller. Ja känner mig så dum som lät d gå så här, igen. O ja känner mig så satans orättvist behandlad så ja nästan blir arg på mig själv, ligg nu sen o tyck synd om dig själv. Ja vill ju va arg o förbannad, o nu e ja d, tror ja, samtidigt va han mitt allt. D låter väl patetiskt men så e d, han kom in i mitt liv o han tog mig milt sagt me storm. D va ingen lätt resa vi påbörja, men fram tills för några dar sen sku ja ha sagt att d va värt varje tår o varje rynka. Han uppfyllde alla mina drömmar, fick mig att tro på saker ja trodde int va möjliga mer, sen sprack allt, som en stor satans genomskinlig bubbla.

Ja vet int ens va ja känner. D e någo stort o mörkt som gräver runt i mig. Breve d växer där nå litet o oskyldigt. Hur ska ja klara allt d här, hur??

L8